Massa grejer...

Nämen där sitter ni och väntar och väntar och här sitter jag och har inte haft tid att berätta nånting sista tiden för jag har haft miljarder grejer för mig!

Jag har... solat mig... barnvaktat... socialiserat... jobbat... köpt bil... tänkt massor av bra tankar på motion, kosthållning och nyttigt leverne...

I lördags var jag och hälsade på i huset där jag delvis vuxit upp. Första gången sedan 1995... Sån. Himla. Konstig. Grej. Det har nyligen sålts till nya ägare och eftersom jag nu är som jag är istället för att vara som jag skulle så travade jag helt enkelt dit när jag såg de nya ägarna på balkongen. Jag presenterade mig och innan jag visste ordet av var jag indragen på en husesyn hos en människa som är precis som jag - det spelar ingen roll hur hus ser ut egentligen, bara där finns en själ... Hon hade funnit en själ som passade henne i detta renoveringsobjekt till hus. Jag förstår precis vad hon menar, även om jag inte delar hennes känsla i just DET huset. Det var mer... något jag kände att jag var tvungen att göra bara. Och nu är det gjort. Det känns bra!

Annars barnvaktade vi en ljuvlig 2,5-åring som bara ville hoppa studsmatta och "aaabsoluuut inteeee" gå och lägga sig. Så han slapp det. Alla vet vi ju hur skönt det är att somna på soffan. Nu har jag lärt honom det också. Hoppas hans föräldrar lyckas få ordning på honom igen.

Sen skulle VI hem sola och ta det lugnt och det gjorde JAG. För andra, älskade halvan klippte gräs, beskar buskar och jobbade som en galning i sommarvärmen... Det är nåt fel på honom tror jag. Helt klart. Det är ju inget problem i sig kanske, men gräsklipparen och trimmern STÖR mig när jag ska sola. Enoying.

Jodå, ni som undrar - jag köpte bilen! Så nu är det ingen som hälsar på mig längre för det är ingen som känner igen mig när jag kommer körande... Lite trist i sig men ni får gärna sprida informationen! Problemet är bara att det råder delade meningar om det där med färgen... I papperna står det att den är ljusblå (vilket jag absolut håller med om) men alla andra säger att den är ljust grå/silverfärgad. Alla andra har fel, jag har - som vanligt - naturligtvis rätt. Men det blir svårt att förklara att jag kommer i en ljusblå bil numera för då kanske fortfarande ingen känner igen mig. Djupt problematiskt...

Jaaa... vad har hänt mer då... Nämen jag kommer inte ihåg faktiskt... Tiden bara rasslar iväg och tja... vem hinner lägga saker på minnet liksom. Vi kör lite bildbombning istället!

Så nu ska jag göra lite andra grejer som jag kommer glömma så hörs vi snart igen!

Kram!

Det är varmt på jobbet...

Att prova sin relation

Vet ni hur man gör för att veta om man verkligen har en relation värd att gå vidare med? Hur man blir säker på att det är värt att satsa vidare?

Man reser tält. Tillsammans.

Eldprovet gjordes idag.

Det var många pinnar. En inte alltför tydlig ritning. Omärkta pinnar. En hungrig och irriterad mig.
Lägg till att tältet var betydligt fulare än jag trodde och att taket inte var av tältduk utan nåt gummi-isch grejs och gardinerna skitfula.

Men vi fick upp det.

Och för er som undrar...

Jorå. Vi har inte gjort slut än. Vi har inte haft tid. Vi har haft fullt upp med att märka upp pinnarna...

Ska vi?

Hörrni. Ni vet ju att jag aldrig skulle göra något utan att konsultera er först, så nu gör jag det...

Jag överväger att låta Fru Avensis gå i pension och lämna plats åt en lite mindre men modernare assistent. Så nu har jag lånat hem en presumtiv sådan och vill veta vad ni tycker; ska jag eller ska jag inte?

Mindre. Modernare. Piggare. Roligare. Dyrare. Gubbigare. Snabbare. Snyggare.

Vad säger ni? Ska vi? Det är ju ingen SpykerSAAB det här heller men jag börjar inse att det inte lär bli någon sådan heller... Det är bara att gråta ut och gå vidare.

Så..?

Väder och bilar...

Är det bara jag som tycker det här skitvädret börjar bli aningen påfrestande? Jag fryser och allt känns ruggigt och solen lyser bara med sin frånvaro... Ska det VA såhär?

Det finns ingenting så frustrerande som att behöva gnälla över vädret. För hur mycket man än gnäller så hjälper det inte. Inte alla protestlistor i världen gör någon skillnad...

Jag är inte ens en utpräglad sommarmänniska - jag behöver inte högsommar med värme som gör mig svettig när jag andas. Men jag vill ha SOL, lagom temperatur och kunna gå barfota efter 1 maj utan att frysa fötterna av mig.

Annars planerar jag att köpa en ny bil. Inte för att det är något fel på Fru Avensis, hon funkar alldeles utmärkt men hon börjar komma lite till åren och man vet ju aldrig... Så det känns som det är läge. Ungefär nu. Har redan bestämt mig för vad jag vill ha, det gjorde jag för flera år sedan. En ny Spyker-SAAB! Nä, bara skojar - det får bli en Toyota till. Mhm, det trodde ni inte va! Min erfarenhet är numera att det är en trist bil som bjuder på få överraskningar för de går ju aldrig sönder. Å andra sidan har jag aldrig känt mig så lugn och trygg som jag gjort under åren som Toyota-ägare så valet blev enkelt. Jag blir ju inte heller yngre och spänningen med bilar som tappar växellådor på väg till jobbet är en tröskel jag klivit över på något vis.

Min personliga car-dealer har något intressant objekt på G tydligen så man kan säga att jag går i väntans tider. Det enda som jag känner lite problematiskt är möjligen att jag hört att den ska vara silverfärgad... Jag vill ju ha en blå... Men a, vi får väl se...

Jag blir alltid så himla otålig när jag väl bestämt mig för något. Jag ska byta bil - ge mig en ny NU. Orka vänta!

Fortsättning lär följa...

Nu - wörkwörk!

Identitet...

Det är så mycket som påverkar oss och vår identitet. Vi formar oss med våra val.

Själv har jag, senaste 8,5 åren, gjort mig till matten av en vit bitch. Min westie och jag - vi har liksom varit ett "vi". Precis som mitt yrke, min arbetsplats, mina barn, mitt boende, min rastlöshet och mina val i livet på nåt sätt. Så typiskt mig...

Jag har alltid haft hund. Under hela min uppväxt, genom tidigare relationer och samboförhållanden, genom första sonens år har det funnits hund. Sen var det paus några år för vi hade småbarn, bodde i lägenhet eller andra omständigheter som omöjliggjorde hund. Och sen... Sen blev det läge igen. Och jag skaffade den hundras jag aldrig trodde jag skulle skaffa - en terrier. Jag, som alltid haft cravings för stooooora hundar och drömde om en Golden Retriver...

Men noggrann research gjorde att jag landade just där - i terrierterritorium. Tveksamt men ändå. Och det var sååååå klockrent...

Jag hämtade hem en valp som såg ut som en leksakshund och med ett kilopris som saffran - en westie. Sen stor hund i liten förpackning.

När hon var under ett år gammal hände det sig att hennes svanstipp klämdes av i ytterdörren. Olyckliga omständigheter men det präglade hela henne och hennes liv. Sedan dess var hon rädd för barn, blev orolig när det kom mycket folk och blev lite nervös. Men det gjorde ingenting - vi visste, alla som kände henne visste och alla respekterade hennes ängslan. Lät henne vara ifred. Och jag har alltid haft stenkoll på henne och hennes ovilja och ängslan. Har det kommit mycket folk har hon fått space i eget utrymme.

En ljuvlig hund med humor och humör - en riktig bitch och fråga mig inte varför vi passade så bra tillsammans...

Vi gick flera kurser på brukshundsklubben och hon ville göra ALLT för att vara till lags. Förutom att gå fot ordentligt förvisso men vaddå... Hon var en hejare på spårning och hade säkerligen kunnat gå långt om vi fortsatt med agility eller rallylydnad. Tyvärr satte tidsbegränsningarna sina spår för utvecklingen där men hon älskade att "leta" och "söka" i skogen och hemma.

Hon kunde driva oss till vansinne och hon kunde få oss att släppa allt vi hade för att leka och busa. Hon var en underbar hund på alla sätt...

Nu finns hon inte mer och på nåt sätt känns det som jag fått en annan identitet. En Lena utan hund... det känns mer än märkligt...

Sista dagarna tillbringade hon hos mellansonen och det var bra. Jag kunde vänja mig med tanken och ändå veta att hon hade det bra.

Kessie. En så stor bit av mina sista 8,5 år...

Ett sånt vansinnigt stort, svart hål nu...

Men jag står i valpkö. I september hoppas jag kunna hitta min nya identitet - en ny westievalp om allt går som planerat.

Det finns valpar till salu redan nu. Men det är för tidigt. Jag måste landa i detta och förstå att jag inte skaffar en ny Kessie utan en ny hund.

Jag hoppas det funkar i september. Annars väntar jag lite till.

Älskade, underbara, korkade, hopplösa, egensinniga blondin till vovve.

Kommer alltid älska dig!

Vill inte...

...att det ska bli imorron...

Vill inte kliva upp imorron...

Vill inte...

Jag har haft ganska många, jobbiga dagar i mitt liv. Men jag tror inte någon varit så påtagligt jobbig som morgondagen...

Låt oss helt enkelt plocka bort fredagen den 9 maj... Jag kan ligga här på soffan, under mina filtar, maratonstirra på How I met your mother på Netflix i 12 timmar.

Det är vad jag har gjort idag.

Det är vad jag vill göra imorron.

Nåt annat vill jag inte göra.

Men jag måste...

Diskussioner...

"Hörrudu..."

"Mjaaaa...."

"Trodde vi var överens om en sak?"

"Mjääääääeee....? Vaddå menar du?"

"Jo, det där med att peta upp golvbrunnen i duschen hela tiden - skulle du inte lägga ner det?"

"Minns faktiskt inte... har jag sagt det?"

"Ja, jag vill minnas det."

"Tror jag inte. Förresten har jag inte ens petat upp den. Nån gång. Det är inte jag."

"Nähä... Jag tror du skojar lite nu..."

"Nä. Jag tror det är den där vita håriga saken. Hon gör sånt. Hon är så blåst... JAG skulle aldrig... Det begriper väl vem som helst."

"Jag ska kolla med henne men jag tror INTE det är hon..."

"Ööööhhhh.... Duschen? Öööhhh... Nämen vaddå duschen???? Var ligger den? Vad är det?"

" Det är inte hon. Jag vill att du slutar med det där, okej?"

"Jaja... *gäsp* Whateeeeveeeeer..."

Läget?

Har ni noterat att vissa, inte alla, men vissa kassörskor i affärerna liksom öppnar påsen åt en innan de lägger den bland varorna och tar flerahundratusen kronor i betalning? När man betalat och ska packa ner varorna så är kassen redan halvöppen och det är en baggis att stoppa ner mjölk, bröd och choklad övriga livsnödvändiga ting.

Det är en liten skitsak egentligen. Jag menar, det är inte speciellt svårt att öppna kassen själv. Men det är en så himla BRA grej! Det är en så himla TREVLIG gest på nåt vis... Jag noterar alltid när de gör det och gillar det. Mitt mentala jag har, upptäckte jag idag, gjort en bedömningsgrej av det här utan att jag ens varit medveten om det. För när kassörskan INTE gör på det viset noterar jag det också. Men mer; "Nähä! Nänä. Va sån då!" och det är ju inte så bra... Jag menar, det kan ju vara en kanontrevlig kassörska ändå, men någonstans tycker mitt undermedvetna att "hmmmmm".

Sjuk grej att reagera på. Om man frågar mig.

Annars är jag väldigt, väääääääldigt trött på att frysa nu! Två grader när jag körde hemifrån idag, sju grader när jag kom till jobbet och jag fryser HELA tiden! Det är jättejobbigt. Jag fryser så jag har ont i kroppen. Inte ens i solen är det varmt för det kommer massa äckliga, kalla vindar hela tiden och jag blir irriterad!

Katten har fått för sig att det är en jättekul grej att peta upp avloppssilen i duschen varenda natt och vi kliar oss i huvudet och begriper ingenting... Den sitter jättehårt och han får verkligen jobba för att få upp den men han tycker uppenbarligen att det är värt slitet?! Han har mat, vatten och låda full med väldoftande sand så vi begriper inte varför han gör så men har fått börja stänga duschkabinen. Idag blev han inte måttligt irriterad på mig när han trängde sig före mig in i badrummet, rusade fram till duschen, åkte ut lika fort och dörrarna stängdes. Han kommer vara skitsur hela dagen!

Jag har bokat lunchdate med frisören i alla fall. Hög tid. Lugg i ögonen. Jobbiga grejer. Kanske hinner ta en sväng på staun också - får be henne klippa snabbt!

För övrigt avväger jag att ta upp kampen mot vågen... Orkar jag? Ska fundera på saken. Inte säkert.
Får se...

Ska prova på nåt cobra-grejs i helgen i alla fall. Nä, vet knappt vad det är men det lät jobbigt. Jobbiga saker är alltid bra när man ska bråka med vågen. Har jag läst...

Bilden har ingenting med inlägget att göra.

När allt funkar...

Fattar inte vad jag haft sånt bry om egentligen. Jag har telefon, TV, internet, mobiltelefon (ny sådan dessutom för den gamla ville inte mer), dimmer i köket, fungerande eluttag på övervåningen, utebelysning som funkar, lyse på altanen och två strömbrytare i köket istället för en - kort sagt är mitt liv totalt perfekt. Och ALLT funkar!!

Igår var det marknad i förorten till min bostadsmetropol Skogen, och det var himla trevligt. Travade runt med brorsonen som är 2,5 år och som skulle ha en ballong. Han valde en sån där jätteliten på blompinne men hans mamma övertygade honom om att han skulle ha en såndär jäääääättestooooor på snöre och sen ägnade vi resten av dagen åt att gå runt och slå den i huvudet på folk. Good parenting. Inte så good socialt sett... ;)

Inte så lätt att välja...

Han fick en t-shirt också. "Tycker du jag är gullig skulle du se min faster..." Minns inte vem som köpte den åt honom, hosthost, men han fick lova att han skulle ha den på dagis. Han var inte överväldigad av lycka men nickade lite förstrött i alla fall.

Lillfisen tillbringar helgen hos sin pappa men lyckades ändå sammanstråla med mig så han kunde tigga till sig mer pengar. Sen såg jag inte röken av honom mer den dagen...

Lillebror var inte så himla sugen på marknad så han petade med mina kontakter och sladdar medan vi var iväg och gjorde - som vanligt - ett fantastiskt jobb.

Träffade en gammal vän på marknaden som jag inte sett på flera år - marknader är bra grejer när det kommer till sånt! Bytte lite telefonnummer och återskapade den kontakten, sånt där som gör en bara glad ni vet!

När vi kom hem ville brorsonen hoppa studsmatta, tvätta ett bord, tvätta brevlådan, sopa altanen, kratta gången och sen orkade han inte mer...

Nähä! Nu är det fint väder och trädgården väntar! Jag vet inte på vad men jag får väl checka med arbetsledaren som avverkar nåt därute...

Fredag - igen! :D

I onsdags var det typ fredag fast det bara var torsdag dagen efter och nu är det fredag IGEN! Men är det inte ganska härligt...?

Jag jobbar i alla fall, till skillnad från de flesta andra, någon måste ju liksom hålla landet igång. Tydligen. Vi är några tappra själar märker jag...

Igår utfördes some serious shopping i storstan, innefattande både ny mobiltelefon och hamburgare. Och diverse annat... Var lite sugen på ett besök i diverse modebutiker också men med tanke på sällskapet (kärleken och Liten son) besparade jag dem ödet och nöjde mig med att slänga trånande blickar mot neonskyltarna utanför skattkammardörrarna... Jag KAN vara väldigt omtänksam om jag vill och om jag har en ny mobil som behöver lekas lite med.

Kärleken fick för sig att han skulle tvätta bilarna och hade köpt den finaste hink jag sett - med tulpaner och grejer, en typisk Lena-hink faktiskt. Synd bara att han körde över den med bilen när han var klar, men shit happens... Den var fin så länge den varade i alla fall! Å min bil blev jääääättefiiiin!

Själv har jag täckt in hela altanen i nät för att hålla myggen ute och mysfaktorn inne. Sen blev det kallt igen och myggen försvann. Bra tajming...

Imorron är det minsann marknad i byn också! Försökte locka ner lillebror med familj för att gå en sväng men han har ju två barn nu och då blev det lite mer omständligt. Jag lovade att han kunde få vara hemma och peta lite i kontakterna och byta nån sladd nånstans medan vi tog med oss barnen på marknad och dessutom skulle han få middag - det funkade! Han instruerade vad han behövde för grejer men det borde ju vem som helst fatta att jag inte kunde reda ut så nu fixar han grejerna också. Han är en fin lillebror den där... <3

Men jag måste nog jobba vidare lite nu då, så Svea rike inte stannar av helt och hållet!

Pussåkram!