Visste väl det!

Nu har jag återvänt till huslivet och lämnat bekvämligheter som lägenheter och kommunala fastighetsbolag bakom mig - därmed har också mitt "vanliga" liv återvänt... Sista året har varit för lugnt, jag visste det!

På några få dagar har jag blivit utelåst från jobbet, fick nästan ingen lunch för jag hittade ingen konservöppnare, duschstången lossnade och ramlade ner, bilen håller på att gå sönder och startar bara när den själv vill, hade besiktning på lägenheten och noterade att jag GLÖMT putsa ett fönster, fick köra omväg till jobbet för att lämna in nycklarna idag, glömde mina färdigbredda mackor på köksbänken när jag körde till jobbet (katten blir nog glad, leverpastej är ju jättegott...), fick köra efter skolbussen med glömda pengar till sonen, insåg att jag glömt sminka mig när jag kom till jobbet, prästen under gångna helgens dop trodde jag var barnets farmor :( och dessutom skrev jag att doppresenterna var från morbröderna istället för farbröderna och idag ska jag byta en annan doppresent som blev dubbel och lämna tillbaka ett linne som var för litet... 

Börjar ni känna igen mig?

Jag upplever i alla fall lite deschavykänsla här... helt klart.

Ska dessutom leva ytterligare två dagar utan internet...

Men!

Jag har bokat stugan på Öland, katten har nedlagt sitt första byte i form av näbbmus (fast jag tror den lyckades smita, katten såg lite grinig ut där han satt i buskarna...), sonen trivs jättebra i huset, jag är vansinnigt kär och ikväll är det nästan fredag fast det är onsdag!

Så.

På det stora hela är livet väldigt, väldigt bra... Trots att det uppenbarligen börjar bli "som vanligt".

Hallå lilla mus... Komsikomsi...

Back to life!

Har ni saknat mig?

Haha - klart ni haaaaaaaar!!!

Som jag tidigare nämnt så har skogen väldigt mycket att erbjuda - dock inte fungerande mobiltäckning och därmed inte heller fungerande internet. Men jag har fått en fast telefon installerad och är på så sätt nåbar igen!

I och med att telefonen numera finns så finns också möjligheten till ADSL. Jag beställde det, trots att leveransbeskedet blev MAX 2 mb. Mhm. I grannbyn 3 km bort fick vi 24... Men det var där. Jag ligger sist på linan och får vara glad om jag får något alls. "Vi provar!" kom vi överens om, teliakillen och jag.

Två dagar senare fick jag modemet, ilade hem som en gasell och tryckte in diverse kontakter där de verkade passa.

Nada. Inte ens en blinkande lampa på modemet... Hmmm...

Ringde Telia igen. "Ah, men du! Det kopplas inte in förrän den 2 maj!" Aha. Okej. Så - på fredag vet vi! Ska jag återvända till verkligheten eller leva i total radioskugga resten av mitt liv? Ta bara en sån sak som att betala räkningarna, det låter sig inte göras utan vidare!

I och för sig HAR jag lite, lite täckning på mobilen. Sådär så att jag har kunnat slänga iväg ett litet inlägg på FB då och då, kollat lite på vad som händer och hunnit gilla nåt inlägg här och där innan det dött igen. Om jag står på rätt ställe och solen skiner. Men nu har väl den jäkla TELEFONEN börjat krångla och vill inte alls vara med längre - den hoppar mellan sidor precis som den vill, stänger ner sig, vägrar ladda saker, säger att det är fel och jag får tvinga fram stängningar. Om 17 dagar får jag byta telefon. Någon mer än jag som misstänker att de är programmerade för att hålla EXAKT till den dagen de kan bytas? Klart misstänkt...

Nu har jag dessutom haft en veckas semester och därför inte ens haft nät på dagarna. Jag har lagt veckan på att fira påsk, gå på vernissage, haft lite invigning av huset tillsammans med goda vänner och familj, tömt lägenheten, städat lägenheten, varit på barndop och försökt luska ut hur i hela friden tiden kan gå så vansinnigt fort. För detta var ju bara en bråkdel av allt jag skulle göra, resten hann jag inte med.

Vår nya familjemedlem Sanga har anpassat sig väldigt bra till både hus och skog. Han har börjat gå ut lite och hittar hem alldeles av sig själv - smart kisse! Hunden är grön av avund för att katten får vara i soffan och inte hon, dessutom får katten mat som luktar väldigt gott. Om man är hund vill säga. Katten har sin utfodringsplats på köksbänken för säkerhets skull och sitter där och smaskar och purrar medan han glor överlägset ner på hunden där hon sitter och gråter på golvet... Det är lite mer cirkus nu kan tilläggas. Men de har vant sig vid varandra väldigt bra!

Å nu kallar plikten och lunchen är slut - bäst att plikta på!

I väntans tider...

...går tiden väldigt långsamt...

Nu väntar vi på att vår nya familjemedlem skall komma och på torsdag är det dags! Då hämtar vi honom... :)

Sen ägnar vi resten av påskhelgen åt att se till att hunden och katten inte river huset - det vore ju synd när det är nyfixat och allt... Hunden är förvisso van vid katter men det har funkat för att katterna varit van vid henne. De har kört modellen "jag lägger mig på rygg och spelar död" när hon kommit rusande för att leka lite. Är inte säker på att den här kissen kommer reagera likadant.

Så - inskolning it is!

Nästa vecka har jag semester. Hela veckan. Påsklov kallas det nog. Eller, för att vara riktigt ärlig - jag är kattägarledig. Mattedagar.

Undrar om man kan anmäla det till försäkringskassan? Kattpenning?

Idag var sotaren hemma och godkände kakelugn och murstock. Behöver fixa lite så är det någon som känner någon med en svets och en liten bit plåt och som kan komma och svetsa in plåtbiten i kakelugnen så får ni gärna säga till! Mina svetskunskaper är ungefär på nivån "vad ÄR en svets?" så de är inte så gångbara här. Det är ingen panik, behöver inte fixas förrän om ett par år och inte ens då, men risken är att hålet i eldningskassetten blir större och då - då får vi inte elda längre.

Ska ni ändå skicka upp en svetsare så lägg på en murare också, det var nåt fix med nån sten också. Inte heller det behöver fixas NU utan om ett par år. Eller fyra.

Var hos tandläkaren med sonen och köpte blommor på vägen hem. Kärleken med stort T ansåg att vi skulle ha såna blommor så nu har vi det. Personligen vet jag inte riktigt varför - det är inte så upplyftande med en kartong blommor på altanen?! Eventuellt tänkte han väl fixa ner dem i nåt annat, typ krukor eller nåt, vad vet jag... Jag brukar bara köpa färdigplanterade sånt där och ställa fram krukorna som de är. Ibland kommer jag ihåg att ta bort prislappen...

Och nu - jobba lite va!

Men lägg ner nu!

Det har gripits en pedofil i Högsby. En 21-åring som praktiserade inom barnomsorgen. Det är så fasansfullt vidrigt så det finns inte ord. Men någonstans tycker jag att efterföljande debatt tar sig tämligen otäcka vändningar också...

Bl a skriver Joakim Lamotte i SVT:s debattforum om riskerna med män i förskolan. Och att han med glädje skuldbelägger sig själv - i egenskap av man då, såvitt jag förstår - för att rädda ett barn från att bli utsatt.

Mhm. Nu tror jag inte att det hjälper men visst...

Men jag kan bara beklaga - debatten gör att mina tre söner förmodligen aldrig kommer att arbeta med barn i några former. Jag beklagar inte mina söner. De kommer hitta jobb inom andra områden och göra sig en utmärkt karriär där de är välkomna istället. Varken Jaokam Lamotte eller någon annan pappa kommer behöva byta förskola för sina barn på grund av att någon av mina söner möter deras barn i dörren.
Jag beklagar alla de barn som inte får mina söner till pedagoger/fritidsledare/barnskötare. För de hade behövts där. Stor förlust för den verksamheten...

Det är sjuka människor som är pedofiler, sen må det vara män och/eller kvinnor. Personligen är jag övertygad om att det finns båda delar. Att skuldbelägga männen för det som en sjuk 21-åring gjort i Högsby är i min värld helt befängt. Precis som jag INTE tänker skuldbelägga mig själv för att det finns andra, sjuka människor. Jag tycker faktiskt inte att någon ska behöva göra det.

Vad vi behöver är inte färre män i barnomsorgen utan fler sunda män. Att kollektivt skuldbelägga alla män och att känna lättnad över att de är så få inom barnomsorg och skolor är fanimig inte rätt! Lika lite som att generellt skuldbelägga alla män för våldtäkter, misshandel och annan skit. Lägg krutet på att skuldbelägga den jävla idiot som gör sånt istället! Lägg krutet på att upptäcka sånt skit innan det är för sent.

Återigen - jag har tre odaltade söner. Den som orättvist anklagar och skuldbelägger dem för skit som andra sjuka människor gör får mig att bli förbannad. Mina barn ska inte behöva skämmas för att de råkar vara män! Tvärtom!

Med högre andel sunda människor i olika barnverksamheter i landet kanske vi kan bygga en sundare miljö för alla? Genom att hjälpas åt istället för att motarbeta varandra för att vi har "fel" saker mellan benen? Med en mer balanserad, kompletterande personalsammansättning kanske vi kan ha mer kontroll på varandra i utsatta yrken?

Inte vet jag.

Jag vet bara att ingenting blir bättre av att utesluta snoppburna människor ur barns dagliga verksamheter. De behövs där. Vi är omgivna av sjuka människor var vi än befinner oss i livet. Både våra barn och vi föräldrar och övriga vuxna. Vi kan aldrig skydda oss fullt ut. Däremot kan vi, oavsett kön, hjälpas åt att upptäcka, förhindra och motarbeta. Inom alla områden.

På vilket sätt kommer vi få ett bra, sunt och vettigt samhälle om halva befolkningen ska knäa på grund av skuldbelastning för vad andra, sjuk människor har gjort???

Lägg ner...

Screwing...

Idag hägrade IKEA. Eller hägrade och hägrade... Idag var det bestämt att vi skulle dit helt enkelt. Nytt köksbord, byråer, lampor och så lite servetter och värmeljus. Typ.

Jag ska erkänna en sak. Men bara för er. För jag vet att ni inte säger nåt... 

Jag har lagt av mig.... Det här med shopping menar jag då. För övrigt lägger jag bara på mig. Men i just shoppingfallet - jag vet inte varför men jag ORKAR inte som förr! 

Med vetskap om detta planerades dagens event mycket noga. Inköpslista via nätet, sorterad i hämtningsordning och alla sektionsnummer och hyllnummer i kronologisk ordning. 

Men...

Jag har viss förkärlek för det där med att "lägga till" och "dra bort" och "ändra" under vandringen genom varuhuset. Så när man väl kommer fram så finns det två listor och dessa måste synkas för att organiserad handling skall infinna sig. Därtill en blodsockerstörtande 11-åring i sällskap som inte var kontaktbar på grund av dåligt humör gjorde att vi fick ta en paus mitt i alltihop och ÄTA. Detta idiotiska påfund... Kostar massor av tid!

Hur som helst så lyckades vi få med allt vi skulle och lite till minus nåt. Ungefär.

Har ni hört en snickare montera IKEA-möbler? Asså - jag hade ingen aning om att det ens FANNS så många fula ord! Ujujuj... Och han har skruvat och skruvat och satt ihop och grejat och skruvat lite till. 12 lådor, tre byråer och ett köksbord. Själv sydde jag avdelningsdraperi åt sonen, monterade en sittkudde till soffan och värmde soppa.

Men bra blev det! Så nu har jag 12 byrålådor avsedda för kläder och när jag hade lagt ner allt jag behövde fanns det sex stycken lediga kvar... Om någon behöver låna lite spejs till kläder så vet ni var det finns!
Annars kan jag väl tänka mig att ta en annan typ av shoppingrunda och fylla på själv, jag är inte den som är den utan kan organisera även en sådan om det behövs.

Imorron ska sista grejerna i lägenheten hämtas och sen... sen är det färdigt... precis som jag är nu.

Helt färdig.

Mission impossible - nej då!

Ja, och hur gick det nu då med sängeländet?

Det gick inte. Trapphålet passade förvisso men inte resten av huset. Väggar, tak, trappa och allt annat var... fel. Hur vi än gjorde så insåg vi att det skulle bara inte gå. Sängen kom inte upp för trappan.

Kärleken är inte så våldsamt uttrycksfull av sig när det kommer till humör, men som han uttryckte det hela; "det är inte ofta jag blir irriterad men nu... nu är jag nog det..." typ. Ajajaj liksom... Ni hajjar sitsen.

Själv var jag skogstokig. Behärskad men skogstokig.

Fönstret till sovrummet är exakt 120 cm högt. Fönstret till sovrummet sitter typ 3,5 meter upp.

Så.

Med hjälp av en stege kunde det kanske funka? Nu hade vi förvisso ingen stege och det säger sig självt att man inte kan baxa upp en 2 m lång och 120 cm bred säng på en stege 3,5 meter upp så hela grejen var ju löjlig. Egentligen.

Men en kvart senare hade jag kört iväg och hämtat TVÅ stegar i lagom längd (hur jag fraktade dem talar vi tyst om) och ytterligare en halvtimme och ett avhakat fönster senare stod sängen i sovrummet.

Fråga mig inte hur det gick till för jag var så koncentrerad så det har jag glömt nu. Men med stegarna bredvid varandra och ett baxande, hasande och trixande och en sabla tur så befann jag mig plötsligt på insidan av fönstret, kärleken på en stege på utsidan balanserande åbäket till säng och swisch så var det klart.

Ska jag flytta därifrån nån gång så får sängen stå kvar.

Jag lovar.

Söndagshappenings

Sådärja! Så var det väl färdigt då...

Efter en dag av tapetsering, byggstädning, fölsedasfirande av blivande 11-åring en dag i förväg och därtill hunnit köra ett lass prylar känns det att man lever.

Tapeterna i sovrummet räckte - nästan. Fattades bara en och en halv våd...
Bokhyllorna i vardagsrummet passade där jag hade tänkt mig - nästan. Golvet är inte riktigt rakt så det diffar massor av cm för att kunna ha dem som jag tänkte. Efter att ha tjurat ihop i en kvart eller så och kommit fram till diverse lösningar med allt ifrån att elda upp de jävla skåpen till att bygga ben under dem så har vi nog kommit på ett annat sätt att ställa dem på. Eventuellt.

Flyttade det mesta ur köksskåp och badrumsskåp idag. Inklusive alla bestick, vilket vi upptäckte när vi skulle äta pizza. Fanns varken gaffel eller kniv, inte heller något att skära upp pizzan med. Ingen är förvånad...

Nu återstår fortfarande bara det mest spännande momentet; ska sängen gå upp genom trapphuset eller inte? Kärleken har byggt om det lite, tagit bort en bit och gjort det större. Frågan är - räcker det? Spänningen är olidlig. Imorron vet vi.

Håll tummarna.

Före...

Efter...

Trapphus före...

"Vill hon ha upp en säng ska hon ha upp en säng, sågasågasåga..."

Trapphus efter...

Förresten - bör man bli orolig om snickare pratar med sina brädor tror ni? Jag menar, jag känner en viss oro när man hör *sågasågasåga*, *avsågadbrädaåkerigolvetslammer* med efterföljande "där fick du"... Eller när tankebanorna hela tiden ges uttryck av "mhm", "jahaaaaaa" och "jassåååå" fast det bara är snickaren och brädor i rummet... 

Kanske helt normalt. Jag vet inte. Men jag funderar ju... Spooky om ni frågar mig!

Anklagelser...

- Hörrudu... Du VET ju vad jag tycker om att du rullar dig i massa skit!!

- Det HAR jag inte!

- Jasså?? Vet du vad jag tror? Jag tror du ljuger...

- VA? Hur KAN du bara tro nåt sånt?

- Allvarligt talat - det syns på dig...

- Fattar inte vad du menar... Menar du att jag är lite, lite smutsig? Men det var inte MITT fel!

- Nähä?

- Nä. Det kom en stor jättehund och hällde massa dynga på mig... Jag kunde inte hjälpa! Jag försökte jaga bort den så den inte skulle bita dig... Jag gör ALLT för dig, det vet du ju!

- Mhm. Utom att ge fan i att rulla dig i massa skit då?

- Spelar ju ingen roll vad jag säger, du tror mig ju inte...

- Lessen men... nej...

- Jag skulle väl aaaaaaldrig ljuga för dig!

- Hur som helst - nu måste du duscha! Eftersom du inte gillar det kan du kanske tänka dig för nästa gång?

- Aldrig nån som tror på mig... jäkla hundliv man lever... och nu ska man behöva duscha och lukta äckligt hundschampoo också... Livet är inte rättvist...

Känslor...

Idag blev det faktiskt halv vilodag från husfixet. Jag körde dit massa grejer, röjde undan täckpapp och målarpytsar och organiserade lite. Kök och vardagsrum är färdiga, Lillfisens loft blir klart imorron och sovrummet i helgen.

Min vana trogen har jag - som alltid - gått på ren känsla när det gäller det här huset. Det är inte vackert, det behöver både "kärlek och färg" som T uttryckte det hela när vi var där första gången. Men det KÄNDES rätt. Två gånger körde vi upp och jag gick runt och kände efter - bara på utsidan. Sen ringde jag och bad att få se insidan också.

Den var inte så rolig... Men det KÄNDES bra! Det... andades rätt. Väggarna sa vackra saker till mig, fast de till ytan såg allt annat än vackra ut. Att det skulle krävas en del jobb var ju ingen överraskning.

Nu när resultatet syns snackar vi kärlek. Jag älskar det!

Köksfönster

Lillfisens sovrum

Vem kan inte älska att vakna till den här utsikten från sovrumsfönstret varje morgon?

 Jag har en trädgård. Alla vet att det inte är någon passion i min inskränkta värld - men jag har naturtomt! Där det typ växer saker som ser härdiga och bra ut! Tror jag...

Jag hoppas fortfarande bara att jag ska få upp min säng. Vad tror ni??

Men det känns bra! Väldigt, väldigt bra... <3

Pain(t)

Målamålamålamåla....

Det är ungefär det livet har gått ut på sista dagarna. Väggar, lister, tak och dörrfoder... Men det blir så BRA!!!

Tidsgudarna är på vår sida dessutom. I helgen ska tapeterna upp i sovrummet och sen - sen är det faktiskt färdigt! Nästa vecka ska det börja köras grejer, helgen efter ska det åkas till IKEA. Sen... sen tror jag det är dags att börja bo.

I skogen finns det inga gatlampor. Det visste jag ju, men konsekvenserna av det uppdagades tydligt när vi för ett par kvällar sedan ansåg att dagsverket var färdigt och skulle åka hem. Vi släckte ner, gick ut och stängde dörren. När utelampan släcktes var det som att bli nedstoppad i en svart sopsäck... Jäklar i havet vad mörkt det blev! Kolsvart! Sådär så att man nästan tappade rörelse- och talförmågan och bara kunde göra lama försök att treva efter varandra i hopp om att det skulle hjälpa. Att stå och hålla varandra i handen i becksvart mörker gör det inte ett dugg ljusare, jag lovar...

Så det får nog bli en pannlampa på inköpslistan också. En BRA sådan. Helst två.

Utelampor också. Måste ha. Med rörelsedetektorer.  *plitar ner ytterligare en rad* Brorsan är elektriker, han är pappaledig en dag i veckan. Jag kan vara barnvakt! *fliiiiiiiiiinar* Hohoooooo lillebror?

Räfsa *krafskrafs med pennan*

Dynor till utemöblerna *skrivaskriva*

Hm... känns rätt bra att jag INTE köpte renoveringstapet och tapeter för tusentals kronor utan valde att måla istället. Att renovera ett rum för femhundra spänn istället för fyratusen kronor gör att a) allt blev klart snabbt och b) vi slipper sitta i kolsvart mörker på stenhårda utemöbler hela sommaren och c) jag kan räfsa undan löven från mossan i trädgården. Har haft en sån himla beslutsångest över det där med tapeter/måla, måla/tapeter, vilka tapeter, slut på tapeter, kom nya tapeter, ångrade mig, ändrade mig, tänkte, tänkte om, tapetsera två väggar istället för fyra, tapetsera en vägg istället för två och nu landat i fyra målade väggar och det blev bra! Fast... mmm... tapeterna hade också blivit bra. Och trivs jag, allt funkar och jag vill bo kvar även om ett år så... blir det nog tapeter ändå... Kanske.

Hunden har varit med hela tiden också. Det märks inte minst på alla vackra tassavtryck man lätt kan följa eftersom hon trampade i nåt färgspill och sen gick runt i HELA huset, glad i hågen! Hon är inte så bra på att inte märkas...

 Nu har jag ont i ryggen, handlederna, knäna och axlarna.

Veckan efter påsk har jag semester.

Fatta vad jag ska göra typ - ingenting! :D

Men det är då! Ikväll ska jag måla trapphuset, röja ut och börja städa.

Vi mätte trapphålet igår. Det KAN gå att trixa upp min säng. Eventuellt. Kanske. Det KAN gå...