Hål i växthuset?

När jag var liten var det snö på vintern, gula löv och kantareller på hösten, värmebölja på sommaren och snösmältning med tillhörande vattendropp på våren. Våren var alltid jättejobbig - varmt i solen och kallt i luften. Man tvingades gå i varma kläder och mössa fast man höll på att svettas ihjäl för "annars kunde man bli förkyld" minsann...

Sen blev det milda vintrar och kalla, regniga somrar. "Växthuseffekten" skrek alla och så fick man inte använda hårspray och kylskåp var rena mördarmaskinerna. För ozonlagret. För det var ett hål där och då blev det växthus. Ungefär. Möjligen har det inte ens samband, hålet och växthuset, men det pratades om det i samma andetag så jag kan missuppfattat det hela.

"Nu blir det såhär" sas det. "Det kommer regna massor på somrarna och det kommer bli varma vintrar och isbergen smälter och vi kommer drunkna".

Det börjades odla ekologiska grönsaker med maskar i och broccolin vissnade på vägen mellan landet och kylen.

Och nu är det värmebölja och grundvattnet håller på att ta slut. Utom i andra länder i Europa för där svämmar det över av både vatten och EU-val.

Idag sa man på radio att vattennivåerna kommer sjunka under flera år framåt och det är inte bra för fiskarna. No shit Sherlock! Men.... Vart tar vattnet från alla smältande isberg vägen då???

Sammanfattningsvis kan man säga att det är lite jobbigt nu. I alla fall för mig. För jag fattar inte - ska vi drunkna eller ska vi dö av vattenbrist? Vad är vilket och vilket beror på vad? Och har inte vädret i alla tider förändrats? Utan kylskåpen och hårsprayens inverkan?

Jag vet bestämt att Kristina och Karl-Oskars skörd gick fel för att den frös sönder midsommarhelgen anno väldigtmångaårsedan.

Väderomslaget som - sägs det i alla fall - dödade alla dinosaurier, var det kylskåpens fel? Eller var det helt enkelt en väder-evolution? Och upphör den evolutionen bara för att vi har vetenskapsmän som säger att det är människornas fel som byggt ett växthus av hela jordklotet?

Och vart tog den där istiden vägen, den som det pratades så mycket om när jag gick i skolan? Den som gjorde att jag inte kunde sova på nätterna för jag var livrädd att jag skulle vakna och allt skulle vara isbelagt och vi skulle frysa ihjäl?

Återigen, jag fattar inte... Ska det bli blötare eller torrare??? Kallare eller varmare???? Och beror det på hårsprayerna eller på en naturlig väderförändring? Och varför är det olika och vad har allt detta med den vissnande broccolin att göra? Och återigen - VART TOG ISTIDEN VÄGEN???

Jag bidrar naturligtvis så mycket jag vill kan. Jag har ett modernt kylskåp och jag har ekologiska jordgubbar i trädgården. Jag har en "miljövänlig" bil (åtminstone betalar jag mindre bilskatt för att den är "snällare") och jag har hårspray med "naturlig" drivgas.

Söndagsmornar är jobbiga för mig för jag tänker alltid väldigt mycket då. Nu ska jag sluta tänka och gräva upp lite plantor istället.

Det självklara vattnet

Håhåjaja.... Vatten.... Vatten är ju en väldigt självklar grej i livet. Det bara finns. I kranarna. Hela tiden.

Utom nu då.

Med den lägsta grundvattennivån i historisk tid ungefär så blir vatten plötsligt en bristvara. Man hör ju hur det snackas om "bevattningsförbud" och "var rädda om vattnet" och tänker möjligen att "mhm," och sen fortsätter man skala potatis under rinnande vatten. Det berör liksom inte så länge det rinner.

Men.

När den där vattenstrålen blir svagare och svagare och frustrationen över att vattenpumpen inte funkar som den ska övergår till insikten om att vattnet i brunnen faktiskt inte räcker upp till slangen - då omvärderar man en del.

Paniken när tanken på att vattnet faktiskt kan ta SLUT är inte en av de mest angenäma känslorna.

Vår brunn är inte djup, den är bara fyra meter. Men den har en väldigt bra tillrinning och har aldrig ens haft tendens till att sina. Och då har vi ändå 12 kbm pool som vi fyllt i omgångar år efter år. Nivån har sjunkit men återhämtat sig efter några timmar.

Nu sjunker nivån till under minimigränsen om vi är fyra personer som duschar. Än så länge har det visserligen fyllts på under natten igen men bara till hälften av normal nivå...

För ett par veckor sedan monterade vi upp poolen med den naiva förvissningen om att "det är klart det snart börjar regna, det är ju sommar". Den står fortfarande uppställd lika tom. Tror vi ska montera ner den igen. I år är det nog havs- och sjöbad som gäller...

Vad konstigt allting blir när självklara saker i livet inte finns. Man blir.... förvirrad på nåt sätt.

Nästa vecka åker barnen till pappa på två veckors sommarumgänge. Själva jobbar vi hela perioden och det blir lite enklare att spara vatten. Dunkar med dricksvatten fylls på där det finns och duscha kan vi göra i sonens sommarstuga en bit härifrån.

Men sommaren har precis börjat. Och jag är lite bekymrad över vad jag kommer skriva om vatten när sommaren är över.

Regniga, svenska somrar är inte en dålig grej. Egentligen.

Jag odlar mig

Jag är ju inte precis en passionerad trädgårdsfantast. Mer sorten "jag har en tomt, hoppas den sköter sig"-typen.

På min tomt finns det björkar. Och nån buske här och där. Och syrenhäck som skulle bli en berså men som valde att bli en häck. Och rabarber. Miljarder, triljoner rabarber som nu mäter ca 1,5 meter över havet och jag har inte mer plats i frysen...

Min religion är att det ska vara underhållsfritt.

Varje sommar inser jag att min tomt-trädgård är så ebarmligt tråkig. Den blommar liksom inte. Alla snälla, vänliga människor har upplyst mig om att det beror på att jag inte har planterat några blommor. Kan eventuellt ligga något i det...

Samtidigt VILL jag ju ha det blommigt! Jag blir jätteavis på "alla andra" som har blommor och land och fjärilar och stensättningar och njuter av dofter och färg. Grönt är förvisso också vackert och ibland surrar det förbi nån stackars vilsegången fjäril även här men den landar inte för det finns ingenstans att slå sig ner.

I våras köpte jag lite grejer jag tycker om. En doftschersmin, och luktärtor. Sen hade vi en liten grön pinne med gröna blad som tydligen heter magnolia men som inte vuxit så bra. På tomten har jag ett litet, litet land i vilket jag mulade ner dessa plantor och hoppades på det bästa. Framför mig såg jag ett sånt här ungefärligt resultat:

Har jag sagt att jag inte är så bra på sånt där förresten? Jag är inte så himla haj på hur stora saker blir eller vad som kan stå tillsammans i samma land eller hur det hela kommer bli när det blir om det blir nåt.

Nu växer allting, t o m den lilla, lilla magnolian! Men... det gör även sånt som fanns i det lilla lilla landet INNAN jag glatt grävde gropar för att med kärlek och omsorg tryckte ner plantor i deras nya hem. Sådär på vårkanten innan något kommit upp ser man ju inte riktigt vad som finns och var det finns.

Ser ni den lilla magnolian där nånstans i mitten? Den kommer inte alltid vara så liten....

Såna där småsaker som två stora pionbuskar och en gigantisk plymspiera exempelvis.... Och massa gröna blad vad-det-nu-är och nåt annat.

Ja, JAG vet inte men riktigt såhär ser inte landen som jag beundrar ut...?!

Ni vet säkert hur stor en doftschersmin kan bli? Mhm. Och ett magnoliaträd.... det är liksom bara smalt nertill. När det vuxit upp blir det väldigt, väldigt stort upptill....

Det är ingen bra grej att sätta en markhög planta med rosa blommor BAKOM två pionbuskar för den syns inte då! Och de där i mitt tycke fina, fina växterna med klockformade blommor i olika färger är tydligen självsådda ogräs. Fast jag tycker de är fina. Men de breder ut sig.

Hej lilla doftschersmin! Är du där nånstans under den där andra busken??

Jag har gjort ett självförstörande land där alla växter livet av varandra.

Nu har jag kommit på att det är en dålig grej...

Kolla vad jag hittade!!!

Nämen!! Asså!! Jösses!!

Jag hittade min blogg...

Eller den har väl kanske inte varit precis borttappad eller så, inte försvunnen eller undangömd heller, den har bara varit på semester. Kan man säga.

Hur ÄR det bara med er? Allt väl? Livet rullar på? Bättre idag än den där dagen då det var sämre? Ligger utan käpp?

Ah... Brabra. I så fall alltså.

Här är det i alla fall bra. För det mesta. Mer eller mindre.

Utan att någon behöver bli chockad så är det avlopp, vatten, trasiga spisar, trasiga bilar (trasig bil menar jag naturligtvis, alla vet ju att en Toyota aldrig går sönder), ömsom vin och ömsom vatten. Fast mest vin. Eller - helst vin menar jag.

Tänkte mest göra en liten marknadsundersökning. Om bloggen kommer tillbaka - kommer nån att läsa den då?

Just checking!

Har precis gått en lång promenad iklädd gympadojjor. Känner mig så galet hurtig!

Nu ska jag äta en Dajm. Bara för att.

Om en stund kommer jag ha ångest.

Lika bra att jag äter den snabbt så jag hinner innan jag börjar ångra mig.

Kram!