Bakslag...

Man ska inte ta ut bekymmer i förskott, men ibland är det kanske bra om man är något så när förberedd på eventuella bakslag och klurar på en plan B.

Trappan till vindsvåningen i huset i skogen är brant och smal. Jättebrant och jättesmal. Min säng är 120 cm bred. Det föreligger viss osäkerhet om huruvida den över huvud taget går att baxa upp på övervåningen... Mmm. KAN vara så att det inte går. 90-sängar går bra. Det stod fyra stycken där tidigare.

Min plan B - köpa dubbelsäng. Två 90-sängar går ju att få upp.

Jag har närt en önskan i många, många år om just en sån här säng... Alltid varit jättekär i den.

Alltså skulle det inte innebära någon katastrof om jag inte får upp sängen - jag får helt enkelt köpa mig en sån. Brabra.

Men...

Det är snedtak i sovrummet. Maxhöjd på möblerna som kan gå in är 1 meter.

Huvudgaveln är 1,19.

Behöver jag säga mer?

Jag är lite, lite bekymrad.

Annars målar vi. Målar och målar och det blir fantastiskt bra!

Frågan är bara var vi ska sova... som sagt...

Key-Day, T-day och Friday!

Fredag! Freeeedag! Fredag den 28 mars!

Nyckeldagen... Ikväll hämtar jag min nyckel till mitt hus i skogen!

Jag är väl förberedd; hela bilen är full med färgpytsar, spackelhinkar, penslar och tapeter... Arbetskläderna är uppletade (kärt återseende - long time no seeing) och snabbmat inhandlad!

När jag har varit ute och letat färg och andra förnödenheter har jag på vägen råkat snava på lite prylar som är väldans bra att ha, bl a en spegel som går från golv till tak. Helt klart en "must have", precis som de ljuvliga uppläggningsfaten som råkade landa på utcheckningskvittot när jag lämnade en affär...
Inte så smart att köpa på sig massa nya prylar INNAN man flyttat kanske?

Meeeeeen... Äh! En kartong mer eller mindre!

Hann jag allt jag skulle igår då?

Nä.

Men jag klickade hem ett tält i alla fall! DET var ju bra! Ett jättefint tält, stort och bra och på REA! Kanske inte heller det jag borde prioritera mest just nu men man måste ju ta chansen när den kommer, eller hur? Nu har jag ju tomt också, kan sova i tält precis när jag vill! Eftersom det är tveksamt huruvida jag kommer ha något internet eller inte så måste jag ju också se till att skaffa mig andra kvällshobbys än nätet. Vad kan vara mer rogivande än att sortera tältpinnar?

Sen tänker jag OM den här upprustningen av huset i skogen som börjar ikväll inte blir bra så har jag ju i alla fall någonstans att bo! Åtminstone några månader framåt....

Ikväll kommer också kärleken med stort T. Har inte sett honom på ett par dagar nu. Undrar om han känner igen mig...? ;)

Day before Key Day!

Idag är sista dagen jag bara har ETT boende - fr o m imorron har jag två under en månads tid...

Jag kan sammanfatta detta med ett ord: kaos.

Igår ägnade jag hela kvällen åt att a) göra våfflor till liten son, b) riva ut en miljard papper ur skåpen och lägga i högar, c) tvätta soffan och alla filtarna, d) packa kartonger och e) titta på Sveriges Mästerkock. Därtill skrev jag en miljard kvitton till alla som inte fått något ur bensinpumpen, svarade på en miljard telefonsamtal och skrev en miljard mail...

Jag hämtade son hos kompis, gick ut med hunden, fixade ved, tandläkartid, jagade sotaren, messade med kompis, fikade med annan kompis, köpte en spegel och en födelsedagspressy åt liten son som snart blir lite mindre liten och jobbade lite också. Men jag flexade ut lite tidigare än vad som är tillåtet... säg inget bara.

Idag ska jag köpa färg, laga massa mat för kommande vecka, försöka sortera mina prydligt staplade pappershögar, avsluta ett kapitel som kassör i en förening, påbörja avslutande av ordförandeskapet i en annan, se till att alla får vad de behöver, packa lite till, kånka ut kartonger i bilen och dricka ett glas vin. Fast det får jag nog göra under tiden jag arbetar, annars finns risken att jag inte hinner...

Det är mycket nu.

Börjar nästan undra om det här med ett hus i skogen är så himla bra ide... egentligen... ;)

Hör jag kritik...?

Kärleken med stort T hjälper mig att packa saker i flyttkartonger. Han tog tag i det där med CD-skivor och filmer. Eller, rättare sagt, han började med att försöka para i hop tomma fodral med lösa skivor och filmer... Det fanns några. Av båda sorterna. Det gick jättebra, ända till han började ställa massa obekväma, jobbiga frågor hela tiden;

- Men varför ligger skiva nr 8 i fodral nr 5...?

- Vaddå?

- Jamen och fodral 8 ligger nummer 2...???

- Ja?

- Men... var är nummer 4 då?

- Inte vet jag!

- Nähä. Nä, fodral nummer 3 är i alla fall tomt...

- Ja? Men lägg skiva tre i fodral 3 då vettja! Vad är problemet???

- Öh... Ja... men... okej... Det finns inget fodral till den här filmen...

- Joooodå, leta lite bara! Nånstans ligger det, jag såg det förra månaden!

- Alltså... men... jaha...

- Ja?! Jag vill HA det så!

Vad menar han? Vad tjatar han om? Vill han påskina att jag, JAG, skulle vara slarvig på nåt vis? Honeymoon over liksom eller vaddå?

Vi snackar om någon som envisas med att stoppa in stekpannan i ugnen och smörkniven i kylskåpet... Just saying...

Packad i helgen?

Nästa helg får jag nyckel till huset i skogen...

Denna helgen... kan kanske vara bra att lägga på de där kartongerna som står snyggt ihopslagna i förrådet? Borde nog veckla ut dem i alla fall, börja fylla dem med bohagssaker och förbereda mig lite...

Mhm.

Jag började faktiskt igår. Vek ut en låda efter konstens alla regler och stoppade ner alla julsaker i en och samma kartong. Eller, rättare sagt, jag stoppade ner alla SMÅ kartonger julsaker i en STOR kartong och sen sorterade jag böcker. Det fanns sju icke uppackade kartonger med böcker och jag fick börja rensa lite.

Idag har jag ont i ryggen.

Varför sätter jag inte lite fart? Enkelt.

Under en månad har jag två parallella boenden. Jag har kvar min lägenhet, jag har ett hus i skogen. Huset i skogen skall genomgå lite ansiktslyftning i form av färg och tapeter. Bra att kunna fixa sånt medan huset är tomt. Alltså - bo här, rusta upp där. Ett par veckor.

När jag så tänker lite så inser jag ju att OM jag ska kunna packa ner nuvarande bohag för vidare transport till nästa ställe så MÅSTE jag göra det nu - för kvällar och helger närmaste veckorna kommer tillbringas bland tapetrullar och spackelhinkar. Å andra sidan så tänk om jag råkar packa ner något jag BEHÖVER kommande veckor! Och så ska jag behöva rota och leta i kartonger och bli irriterad och allt blir såååååå jobbigt... För risken att jag exempelvis behöver vitlökspressen FINNS ju. Även om oddsen för att jag ska ha tid att laga mat som kräver pressad vitlök är hyfsat små så VET man ju inte.

Det är ett år sedan jag flyttade sist. Livet bland kartonger är ingen jättehit. Jag drar på det, skjuter upp det och tänker att "det ordnar sig". Grejen är att det ordnar "sig" inte - det är jag som ska ordna. Har jag kommit på.

Så. Helgen är räddad. Jag ska packa saker i kartonger. Övriga planer för helgen blev ändrade så jag har inga ursäkter alls. Hur mycket jag än letar...

Fast imorron ska jag med sonen till optikern och hämta glasögon. Och då måste jag nog stanna till och köpa tapeterna till vardagsrummet. Och då kanske jag inte hinner packa så mycket. För sen ska sonen till pappa och sen är dagen nästan slut...

Vi får se hur det blir, helt enkelt. Vi får se hur det blir...

Spraydöden

Lovade sonen att sluta röka. Det är läge för det, känns det som. Så...

Började dagen med att kedjeröka upp de cigaretter som fanns kvar i asken. Fyra var det nog. Höll på att kräkas efter det. Tänkte att jag aldrig ville röka mer i hela mitt liv och blev glad när jag kom på att jag inte behöver det heller! Bra grej.

Sen gick det rätt bra. Jag åkte till jobbet, jag jobbade - och så blev jag röksugen. Men det gick över. En stund. Sen blev jag röksugen igen. Kom på att det faktiskt FINNS hjälpmedel, även om jag i princip inte känner att jag vill använda dem. Förra gången jag provade på att sluta röka gick det jättebra utan. Men den här gången kändes det inte likadant.

Kollade runt lite - får ont i magen av nikotintuggummi. Plåstren kliar. Sugtabletter är äckligt. Men... spray? Spray! Det funkar nog!

Åkte och köpte spray. En sprayning i munnen vid röksugenhet. Verkar hur enkelt som helst.

Läste hur man gör och väntade på att bli röksugen igen. Väntade... och väntade... hm... NU! Nu minsann, kände jag inte lite, lite röksug? Jomenvisst! Fram med sprayen vettja.

En tryckning.

Jag trodde jag skulle dö. Tveklöst.

Det stod att man inte fick andas in eller svälja på några sekunder när man sprayat. Jag var vääääääldigt noga.

Grejen är att jag läste inte om den brännande smärta som skulle uppstå i hela munnen. Inte heller om att man skulle hicka var tredje sekund eller att tårarna skulle börja forsa, eller att även om man väntade i flera sekunder så när man väl sväljer så känns det som att svälja en majbrasa...

Först när jag hämtat mig från storkningsattacken läste jag om det.

Stackars VVS-chefen i rummet bredvid mitt trodde jag fått någon form av dödsbud eller nåt och hade brutit ihop. Jag fick inte fram ett ord, tårarna sprutade och jag hickade och hickade och höll på att skratta ihjäl mig samtidigt.

Är inte säker på att spray är den bästa lösningen längre.

Men jag ska ge det en chans till. Om jag nu någonsin blir röksugen igen vill säga...

Nämen....!

Nämen nu har det tagit så där lång tid IGEN! Och varje måndag tänker jag "åååhhh neeeej, en HEL vecka framför mig, den kommer aldrig ta slut, det blir aaaaaldrig helg igen" och innan jag ens hunnit fundera över hur jag ska lägga upp veckan är den... slut...

Jag hinner inte andas! Det bara rasslar till liksom och på en grisblink är veckorna slut och jag har inte kommit en millimeter längre än när de börjar.

Helt sjukt.

Nu borde jag ha börjat packa, planera och fixa och greja och jag har inte ens vikt ihop en endaste flyttkartong... Fast jag tänker på det! Varje dag! Jorå...

Och igår var jag jätteduktig och sorterade MASSOR av papper och satte sonen - som för övrigt är sjuk och eländig - på att sortera sina lådor och kasta, kasta, kasta. Här flyttas inte en papperstuss som inte är nödvändig för vår fortsatta överlevnad!

Överlevnad ja... Det föreligger risk för att lyxigare prylar såsom internet inte går att leverera till vårt nya boende. Mitt i skogen, sist på telefonlinan, telefonstationen inte utbyggd, yadayada... Mobilt? Ha! Hahahahahahaaaaaaaaaaa... Nä.

Men jag tänker att det kunde ju vara lite spännande utan internet! Prova på nåt nytt liksom. Det var ju några år sedan sist. Gå in för det här med att leva i symbios med naturen på riktigt och "bara vara". Jag menar, jag har ju internet hela dagarna på jobbet - koppla bort det på kvällarna! Brodera, sticka, måla tavlor och skriva böcker. Det är ju egentligen min utopiska livsdröm - ska jag kanske få möjlighet att förverkliga den?

Ärligt talat, det skulle inte vara någon katastrof om det inte fungerar.

Vad som känns mest irriterande är att jag måste skaffa mig fast telefon dock. För som sagt, det står lite träd i vägen för mobila enheter.

Vet ni att fast telefoni är så ute att det är SVÅRT att ens hitta hur man beställer det på Telias egen hemsida? Jag fick ringa dem... Snacka om att vilja pusha ut folk från skogshyddorna! Som den obstinata och tjuriga person jag oskyldigt ibland anklagas för att vara så KAN det vara just därför jag väljer att flytta dit. Japp.

Nu har jag 14 dagar på mig att organisera förberedelserna inför mitt liv som skogsnymf. Sen kommer jag inte ha tid.

Bäst jag sätter fart...

Mörka utsikter...

Nä, folk får säga vad de vill - mörk, dyr, besk choklad kan ALDRIG slå en Marabou mjölkchokladkaka... Näver.

"Åh, nämen JAG tycker att mörk choklad med 97% kakao är sååååå gott! Å sen är det ju så NYTTIGT!" ekar en massa röster i min skalle.

Lägg av! Ta en tesked kakaopulver och försök se ut som du njuter. Lycka till.

Det. Är. Inte. Gott.

Däremot upplever jag att jag framträder som mer intressant om jag viftar med en liten bit kolsvart choklad istället för fyra rader Schweizernöt. Det ser bättre ut. Mer sofistikerat. Mer "jag tänker på vad jag äter men det innebär INTE att jag inte unnar mig lite godis då och då - jag är mänsklig men dyr i drift"- isch liksom.

"Åh, jag är såååååååå godissugen! Jag tror bestämt att jag ska ta mig en liten ruta schweisisk dyr-choklad med typ bara kakao för det är precis vad jag behöver när jag är godissugen!"

Eller HUR????

Skitsnack.

Ge mig Dajmar, Marabou peanut och en påse M-kulor! Ge mig kexchoklad, ge mig Never Stop! Ge mig vad som helst men KOM INTE DRAGANDE MED NÅN JÄKLA SNORDYR FINCHOKLAD SOM INTE ENS SMAKAR GODIS OCH SOM GÖR ATT MUNGIPORNA ÅKER NER TILL NAVELN UTAN ATT JAG ENS KAN KONTROLLERA MUSKELAKTIVITETEN I FEJSET!

"Man ska inte äta så mycket! Bara en liten bit till kaffet sådär..." ropar alla glada förståsigpåare. Nä. Det tror jag det! Det GÅR inte att äta mycket utan att kräkas!

Vidrigt!

OCH VARFÖR FRÅGAR ALLA OM JAG HAR PMS???????????????

Låt mig va!

Örk.

När man tror man vet...

...hur saker går till och de går till på ett helt ANNAT sätt än det förväntade blir man lite förvånad!

Som idag, när jag skulle mammograferas. Enligt kallelsen fick jag tid klockan nio. Jag var där kvart i. Betalade en timmes parkering för säkerhets skull. Checkade in i en automat på mottagningen fem i nio och fick besked på skärmen att jag hade tid fem över nio. Gick för att sätta mig i soffan och läsa en Hänt i Veckan som lockade med jätteintressanta och spännande skvallerrubriker. Halvvägs ner i soffan kom en dam i vit rock och sa att jag var välkommen in... "Jamen jag har ju inte ens hunnit läsa tidningen!" gnällde jag. Insåg att jag inte ens hade en väska stor nog att "låna" med mig tidningen hem i... Skit med.

Tre minuter över nio var jag påklädd och ute igen.

Tidigare planen på att åka och köpa tapeter kändes inte lika lockande - affären öppnade inte förrän tio. Innan tio var jag hemma igen...

Hela vägen hem planerade jag för vad jag skulle göra med all tid jag fick över; städa bilen. Sortera papper. Betala fakturor. Bokföra. Jobba lite. Gå en lång promenad med hunden. Fika hos kompis.

Sen började jag läsa en blogg och på den vägen är det...

Kanske bäst jag tar tag i dagen som plötsligt blev mycket längre än planerat?

Tror jag börjar med att fika hos kompis. Visserligen ska man alltid spara det bästa till sist men har jag tur hinner det bli mörkt innan jag kommer till att städa bilen så jag kanske slipper det då...?

När ens liv blir ett annat...

När livet plötsligt tar sig andra vägar än den förutsagda, planerade och instakade så förändras inte bara själva situationen man lever i utan även ens prioriteringar, fokus och engagemang.

Fast det kan man ju inte veta med en gång - det är en process i sig som måste mogna fram. Nu har jag processat den biten i ett år och har landat lite i mitt "nu".

Mitt liv ser inte ut som det gjorde för ett år sedan. Det ser... väldigt, väldigt annorlunda ut. Så är även mitt fokus, mina intressen och mitt engagemang. Annorlunda.

Jag är fortfarande jag. Det kan jag konstatera. Lite mjukare, lite varmare och lite lyckligare. Men jag. Det är nog mer mitt fokus som flyttats. Från alla yttre engagemang till lite snävare område. Mitt eget. Det jag har.

Många skulle nog säga att det var på tiden.

Så jag sorterar bort massa saker. Uppdrag som inte känns bra för jag har tappat engagemanget. Uppdrag som inte längre prioriteras framför det jag har närmast runt mig. Det som verkligen betyder något.

Det känns så rätt men väldigt konstigt. För det känns lite förbjudet. Att säga "nej". Att säga "jag vill inte mer". Det KÄNNS så "inte jag". Fast det är det, men nu. Det är först när jag uttalar det högt som det skär sig i mina öron. Som när man säger svåra ord som man inte riktigt vet hur man uttalar. Som ordet intuitivt. Spelar ingen roll hur många gånger jag försöker säga det ordet, det låter alltid fel. Även om det inte är det.

Att säga nej är något jag borde lärt mig för länge sedan. Jag har inte gjort det för innerst inne har jag inte velat. Förrän nu. Var sak har sin tid. Nu vill jag ha min tid.

Hänger ni med?

Om 25 dagar får jag nyckel till "mitt" hus. Kanske bra om jag börjar fundera på det där med packning, kartonger, sopsäckar och kolla öppettider på återvinningscentralerna?

Mhm. Börjar kännas rätt angeläget.

Om ni bara visste hur otroligt bra jag mår. Jösses...