December....

....blev det nu då...

Årets sista månad, massa happenings, önskningar, to do´s, tända ljus och förhoppningsvis lite snö...? Det sista är också bara en önskan...

Magiska december. Jag älskar den månaden.

Igår invigde vi advent med ett besök på Kosta Julmarknad. Trots tomtar och hundramiljardersmiljoners lampor väcktes inga större julkänslor hos mig. Men jag hittade en jacka för 49 kronor, så jag var rätt nöjd ändå! Och jag hittade fölsedaspresenter som jag nu önskat mig och så får vi väl se då... Jag menar, jag fyller i ju i alla fall 28, det är ju jämt och bra!

Önskningar ja... Jag önskar mig massor! Fred på jorden. Att vi lägger ner svälten. Ett botemedel mot Ebola, cancer och andra dödliga sjukdomar. Empati, förlåtande och en bättre värld. En råsaftcentrifug. Många saker alltså.

Ikväll ska det göras julkorv (världspremiär för undertecknad) och imorron är det julkonsert med Anders Ekborg i Kalmar. Uppladdning kallas det. Underbart.

Igår var det förutom julmarknad även premiär för Ny liten vit bitch´s första skoldag; Valpkurs i Brukshundsklubbens regi. Minsann. Jag åkte dit med koppel, fickan full av godis och okunnig, tramsig liten valp. Jag åkte hem med koppel, tom ficka och lika okunnig men tröttare liten valp.

Vet inte om det är en osedvanligt trög liten hund vi hittat men asså.... hon verkar inte fatta riktigt. Det känns mer som varje gång hon gör som hon ska är det ett rent misstag och hon är totalt oförstående till att hon erbjuds godis i parti och minut - oförstående men glad liksom. Lite som när sönerna som små skulle gå på fotbollsträning och ägnade en timme åt att göra hoppsasteg bakom målen och var lika glada ändå...

Vi får väl se hur det går, det är ju några gånger kvar så vi kanske åtminstone hinner lära henne vad hon heter...?

Annars lever vi i rena vilda västern här när det gäller djur. Katterna är galna och hunden är galen och jag blir galen. Det är en väldig tur att Kärleken är en godmodig vårdare som tar hand om oss...

Jag har världens goaste brorson också, har jag sagt det? Igår skulle vi köpa korv och han stod där och deklarerade att han "också ville ha korv jajamen". "Klart du ska ha korv", sa jag, samtidigt som hans föräldrar stod bakom och sa "Nej, du ska hem och äta middag". Lillkillen tittade överlägset på sina beprövade föräldrar och sa triumferande att "Lenasaattjagfick!!" med ett outtalat "HA!" som avslutning. Undrar om han åt nån middag...?

Nu ska jag ta tag i första december. Äntligen! :D

Bloggandet....

Jag vet inte vad ni tycker men personligen vet jag inte om det här bloggeriandet går så himla vidare bra faktiskt... om jag ska vara helt ärlig alltså, och det antar jag väl att jag ska...

Stor risk för att ingen tror på mig men den krassa verkligheten är den att jag har INGENTING att skriva om! Det händer NADA bloggvänliga happenings i mitt liv... Trist? Nej, inte alls. Bara lite... konstigt.

Jag kunde ju förvisso skriva om hur jag äter frukost (fast det gör jag ju inte så det hade inte blivit så kul), hur jag kör till jobbet (same same every day, inte så spännande), hur jag regar mina fakturor (gääääääsp), hur jag bokför mina journaler (gääääääääääääääääääääsp), hur jag flyttar mina pappershögar (det kan ni ju redan vid det här laget), hur jag äter lunch/shoppar/står i ösregnet och blir blöt med en ännu blötare hund, hur jag för över tidredovisningen från tidprogrammet till löneprogrammet och svär över när saker inte funkar och sen måste göra det tre gånger till, hur jag dricker kaffe och kollar lite på nåt socialt media på nätet och sen hur jag åker hem, stannar och gör nåt ärende, kör hem med helljuset påslaget, ilar in och lagar mat, skjutsar nåt barn, svär på hunden som springer in under altanen och vägrar komma fram, hur jag tvättar en maskin tvätt, hur jag stickar lite på bäjbyfilten, hur jag somnar i knät på sambon klockan åtta och hur han tjatar för att väcka mig så vi kan gå och lägga oss...

Men ärligt talat, hur roligt låter det?

Runt omkring är det mest dystra ting som sker också; sjukdomar, dödsfall, diagnoser och människor som bråkar, inte så mycket som lyfter där heller faktiskt.

Inte ens vädret är något att skoja om. Idag drunknade jag nästan när jag släppte ut hunden. Hon drunknade också, men jag hann fiska upp henne ur vattenpölarna i sista sekunden...

Jaaa... Sambon köpte ju en motorsåg, men det är inte heller nån rolig historia för den gick först sönder och sen fick han en ny del och sen skulle han byta kedja och då köpte han samma storlek som stod på kartongen och då var den för kort.... Inte kartongen alltså, utan kedjan. Så a... Ni hör ju själva.

På söndag ska bebisen börja skolan, klass Valpkurs, och det blir ju kuligt. Får väl se om hon äter upp nån av de andra klasskompisarna... Innan dess ska hon vaccineras igen så eventuellt äter hon väl upp veterinären först. I alla fall försöker hon äta upp våra skor hemma, våra händer och våra näsor. Men det får hon inte så vi bråkar lite på henne för det. Hon brukar bråka tillbaka genom att ligga och fisa hela kvällarna i TV-rummet så vi får gå ut. 1-1 liksom.

Jag har vinterdäck på bilen nu. Skitbra så man inte får vattenplaning. Typ.

Återkommer om det händer nåt!

Flyttar på mig....

Nämen hörrni - nu är det ganska länge sedan jag flyttade så det känns väl som hög tid va?

Få se nu; vad har jag egentligen gjort sista ett och ett halvt året?

Om man bortser från att jag flyttat, skilt mig, träffat ny kärlek, förlovat mig, flyttat igen, tagit bort en hund, blivit sambo, skaffat ny hund och jobbat lite ibland? Ingen-ting. Abso-lut INGENTING.

Så. Dags att göra nåt spännande kan jag tycka.

Alltså flyttar jag. En gång till. Tredje gången.

Den här gången flyttar jag "hem" till mitt gamla hus. Ja, inte till mitt gamla HEM alltså utan till mitt gamla hus men ett nytt hem. Tar mitt nuvarande liv med mig och placerar det mellan andra, välkända väggar. Fast de ska få lite annan ytfinish på sina ställen.

Ex-maken flyttar ut, vi flyttar in. Vi utökar heltidsboende med ett barn till heltidsboende med två barn, mellansonen som bott hos sin pappa bor fortsättningsvis tillsammans med oss.

Det har varit lite kluvet. Jag menar, visst älskade jag mitt gamla hus men jag älskar detta huset vi bor i nu också. Det är dessvärre lite för litet för tre vuxna, ett barn, två katter och en hund. Så vi utökar bostadsytan till mer än det dubbla, går från tre och ett halvt rum till sju och börjar med vedeldning och vattenpumpar som bråkar igen.

Måhända blir det lite action i mitt annars ganska händelsefattiga liv?

(Nån som ser det ironiska i sista meningen...?)

Nåväl.

Pappren är skrivna och saken är klar.

Vägen fram till underskriften har varit lite... hoppig. Rent känslomässigt. Ni vet: är detta bra eller dåligt? Är det rätt eller fel?

Nu är det både bra och rätt. 

Det enda som ger mig magsår nu är tanken på det sabla packandet och flyttandet... Men det är flera månader kvar till dess så jag väljer att blunda för ytterligare dagar i kartonger och sopsäckar just nu. Vi tar det framåt mars eller nåt.

Håhåjaja...