Jag är...
...mamma, storasyster, dotter, kattägare, operativt personalansvarig, förvirrad, slarvig, hustru och fullständigt hopplös. Fast med humor liksom... Typ.

tisdag 12 juli 2016

Iiiiiinsta-iiiiinkompetent

Alla hänger där. Alla har konto där. Ingen heter som de ska och ingen fattar vem någon är men alla följer och har följare. Och jag fattar inte....

Jag pratar om Instagram.

Det är flera år sedan jag skaffade ett sådant konto och då bara för att "alla andra" hade det och det var så himla braaaaaa....

Så jag regade mig och sen.... fattade jag inte. Jag la upp ett kort, nån såg det och gillade sen delade jag det på FB och fick 15 likes och 7 kommentarer. Sen gjorde jag inte mer...

Men så blev det plötsligt mycket tystare på FB och jag undrade vart alla tog vägen? De bilder som delades delades från - japp. Instagram.

Ja, så jag letade upp och dammade av kontot då. Kollade min stackars ensamma bild och tog en ny. Ingen gillade...

Å nu delas nästan ALLA bilder på FB från Instagram så jag tänkte att okej okej - då ska det väl vara så då och dammade av kontot på nytt och la upp ett par bilder till. Och plötsligt fick jag hela telefonen full av förfrågningar från människor som heter typ mooonimooo och liiimiliiii och sånt och jag vet inte vilka de är men jag trycker OKEJ hej vilt. Då visar det sig att det är folk jag känner som heter saker jag inte känner igen? Och plötsligt kommer det hundramiljonertriljarder bilder från allt och alla och uppenbarligen är det där alla hänger... Så jag måste ju följa alla då så jag inte missar nåt och nu svämmar allt över av bilder och jag hänger inte med...

Men jag fattar fortfarande inte hur det hela funkar liksom. Jag kan inte leta upp folk där för folk heter inte som folk jag känner gör! Jag råkade väl följa nån kattsida och nu får jag 100 kattbilder på för mig helt okända katter (söta för all del) innan jag plötsligt ser en bild på mitt lilla barnbarn (som är sötare än alla katter i hela världen) och vad är vitsen med att sitta och behöva leta efter bilder på barnbarnet?

Varför ska man ha Instagram? Jag lägger upp bilder på FB och delar dem med folk jag A - känner och vet vilka de är för jag kan deras namn och B - där jag kan skriva utförligt vad jag vill skriva utan bilder.

Det ÄR nåt speciellt med Instagram - eller iiiiinsta som alla moderna kunnare uttrycker det - men jag hittar inte det speciella... Vad är det som gör det bättre än FB? Varför ska man ha det? Vad är det jag inte begriper???

Snälla! Hjälp mig! Förklara för mig!

lördag 9 juli 2016

Ähm... Hm... Oups?

Jomen vi flyttade ju svärmor idag. Kånkade och bar - ni fattar.

Sen hade hon en massa saker som hon inte behövde och som jag plötsligt insåg att jag alltid behövt; tallrikar, kaffekoppar... Och altanmöbler! Jag menar, VEM behöver inte altanmöbler liksom? Eller rättare sagt, det var inte hennes utan hennes sambos och nu skulle ju hennes möbler flytta hem till honom och hans blev ju... bara ÖVER! Ba sådär!

Och visserligen var det inte precis VI som behövde dem men huset vi förvaltar åt son och svärdotter behövde!

Och visserligen blev det en väldans massa omplanering, omorganisering och plötsliga förändringar i körschemat men vaddå, vi kunde ju inte bara SLÄNGA dem!

Och visserligen tyckte jag mig skymta en liten, liten tvekan i blicken på maken när jag sa att VI BEHÖVER DEM, VI TAR DEM, JAJAMEN! men jag tittade bara tillbaka och nickade övertygande så insåg han också att det var en verkligt skitbra grej!

Och visserligen hade han burit möbler hela, hela dagen men det var ju inte så tunga grejer och dessutom hjälpte jag ju till.

Och visserligen fick vi ju kånka iväg de möbler som redan stod på altanen men det var ju inte så långt...

Å nu är de på plats och det blev ju jättebra!

Så a... Nu ska vi bara röja ur köksskåpen här hemma för att få plats med alla tallrikar och kaffekoppar och sen stuva om i källaren för att få plats med alla prylar som maken promt skulle släpa hem; spadar, räfsor och nån slipare och massa trista saker...

Men det tar vi nån annan dag.



fredag 8 juli 2016

Nedräkning till kaoset

Semester om eeeeeen vecka! Eeeeeeen vecka kvar - sen semester! Jobba en vecka - sen semester! Bara EN endaste liten vecka kvar!

Ni fattar va?

För att kunna förbereda mig på bästa sätt flexade jag ut lite tidigt idag. Man får ju vara försiktig så att man inte chockar sig nästa fredag menar jag. Eventuellt kan jag tjuvstarta genom att helt enkelt sluta redan på torsdag. Ligger bra i fas med "kvar att göra" och "återstående tid för att hinna göra".... 

Sen! Sen är det semester!

Å då ska det.... staplas ved! Städas i garaget! Städas i källaren! Tömma tvättstugan.... Roadtrippas över halva Sverige... Socialiseras.... Klippas gräs...... 

Hmmmmm....

Börjar känna att semester eventuellt kan vara lite överreklamerat.... Känns plötsligt inte lika roligt längre.... Vad hände där liksom?

Nåja. Kan vara så att vissa av planerade sysslor kan skjutas på. Till nästa semester eller så. Vi får se.

Saknar mina barn lite. Alla tre. Lillfisen har varit på semester hos pappa i två veckor och återkommer på söndag tillsammans med Mellansonen. Längtar dit. Storsonen har bestämt sig för att komma ner med Minifisen (läs barnbarnet) SAMMA vecka som vi ska på roadtrip! Vem i helsike har uppfostrat den ungen liksom...???

Nu ska jag dricka rosévin. Det är också ett led i "förberedelser inför semestern". Man måste vänja in sig, det är A och O. 

Å imorron var det då dags att flytta på svärmor. Eller hon kan nog flytta sig själv, men vi ska bistå med lyftkraft vad gäller möblerna. Tur vi övade förra helgen så vi är taggade!

Peace, love and understanding!





söndag 3 juli 2016

Kånkar och bär

Sammanfattning av helgen:

Lördag;

1. Åkte till svärmor som sålt sitt hus. Flyttar till annat hus som redan är fullt av möbler. Körde därifrån med släpet fullt av möbler som hon inte skulle ha men som vi tyckte vi behövde här när de ändå inte behövdes där. Kånkade och bar. 

2. Kom hem. Insåg att vi plötsligt hade för mycket möbler för att få plats med de vi just släpat hem och fick därför släpa ut en del för att få plats med det vi trodde vi behövde. Kånkade och bar.

3. Upptäckte att när man tömt ett rum på möbler måste det städas. Skurhinkar, dammsugare, städade och fejade. Kånkade och bar.

4. Lyfte in nya möbler. Kånkade och bar.

5. Stod plötsligt med altanen full av möbler som vi inte längre behövde såsom säng, soffa o dyl. Kliade oss i huvudet och kom på att sängen kunde flytta till sonens hus några km härifrån. Kånkade och bar.

6. Fattades plötsligt ett stort tyg att dölja fula väggar i badrummet med. Hämta symaskinen. Kånkade och bar.

7. Sydde nya hängen och la en timme på att få upp det, släpa in ett gigantiskt skåp som vi släpat hem och möblerade om hela badrummet. Kånkade och bar.

8. Planerade nästa helgs flyttande av svärmor från ett hus till ett annat. La upp strategi för att kånka och bära.

8. Åt en Voltaren och lyssnade på regnet, gick och la oss och såg tio minuter på en film.



Söndag:

1. Lastade släpet med säng och gräsklippare och körde till sonen och svärdotterns hus. Klippte gräs, bytte stålsäng utan madrass till säng med madrass. Kånkade och bar.

2. Hittade två gigantiska getingbon efter att ha fått getingarna i huvudet när jag gick in i skjulet för att hämta något att kånka och bära ut.

3. Körde och köpte "antigetingattiraljer".

4. Uppfann en brädbit med snöre för att kunna bjuda getingarna på en bra strid medelst gasattack.

5. Körde tillbaka till huset som kräver lika mycket jobb som vårt men som är någon annans.

6. Mördade så många getingar vi kunde.

7. Åkte hem och hämtade grejer som sonen skulle ha till sina djur. Kånkade och bar.

8. Åkte till sonen och levererade kånkade prylar.

9. Åkte hem och skulle städa tvättstugan men åt mat istället och kollade en film. Kånkade och bar ingenting.

10. Gick och la oss. Snart. 


Imorron är det måndag. Vem i helsike kånkade och bar bort den här helgen mitt framför näsan på oss???

söndag 26 juni 2016

Hål i växthuset?

När jag var liten var det snö på vintern, gula löv och kantareller på hösten, värmebölja på sommaren och snösmältning med tillhörande vattendropp på våren. Våren var alltid jättejobbig - varmt i solen och kallt i luften. Man tvingades gå i varma kläder och mössa fast man höll på att svettas ihjäl för "annars kunde man bli förkyld" minsann...

Sen blev det milda vintrar och kalla, regniga somrar. "Växthuseffekten" skrek alla och så fick man inte använda hårspray och kylskåp var rena mördarmaskinerna. För ozonlagret. För det var ett hål där och då blev det växthus. Ungefär. Möjligen har det inte ens samband, hålet och växthuset, men det pratades om det i samma andetag så jag kan missuppfattat det hela.

"Nu blir det såhär" sas det. "Det kommer regna massor på somrarna och det kommer bli varma vintrar och isbergen smälter och vi kommer drunkna".

Det börjades odla ekologiska grönsaker med maskar i och broccolin vissnade på vägen mellan landet och kylen.

Och nu är det värmebölja och grundvattnet håller på att ta slut. Utom i andra länder i Europa för där svämmar det över av både vatten och EU-val.

Idag sa man på radio att vattennivåerna kommer sjunka under flera år framåt och det är inte bra för fiskarna. No shit Sherlock! Men.... Vart tar vattnet från alla smältande isberg vägen då???

Sammanfattningsvis kan man säga att det är lite jobbigt nu. I alla fall för mig. För jag fattar inte - ska vi drunkna eller ska vi dö av vattenbrist? Vad är vilket och vilket beror på vad? Och har inte vädret i alla tider förändrats? Utan kylskåpen och hårsprayens inverkan?

Jag vet bestämt att Kristina och Karl-Oskars skörd gick fel för att den frös sönder midsommarhelgen anno väldigtmångaårsedan.

Väderomslaget som - sägs det i alla fall - dödade alla dinosaurier, var det kylskåpens fel? Eller var det helt enkelt en väder-evolution? Och upphör den evolutionen bara för att vi har vetenskapsmän som säger att det är människornas fel som byggt ett växthus av hela jordklotet?

Och vart tog den där istiden vägen, den som det pratades så mycket om när jag gick i skolan? Den som gjorde att jag inte kunde sova på nätterna för jag var livrädd att jag skulle vakna och allt skulle vara isbelagt och vi skulle frysa ihjäl?

Återigen, jag fattar inte... Ska det bli blötare eller torrare??? Kallare eller varmare???? Och beror det på hårsprayerna eller på en naturlig väderförändring? Och varför är det olika och vad har allt detta med den vissnande broccolin att göra? Och återigen - VART TOG ISTIDEN VÄGEN???

Jag bidrar naturligtvis så mycket jag vill kan. Jag har ett modernt kylskåp och jag har ekologiska jordgubbar i trädgården. Jag har en "miljövänlig" bil (åtminstone betalar jag mindre bilskatt för att den är "snällare") och jag har hårspray med "naturlig" drivgas.

Söndagsmornar är jobbiga för mig för jag tänker alltid väldigt mycket då. Nu ska jag sluta tänka och gräva upp lite plantor istället.

onsdag 22 juni 2016

Det självklara vattnet

Håhåjaja.... Vatten.... Vatten är ju en väldigt självklar grej i livet. Det bara finns. I kranarna. Hela tiden.

Utom nu då.

Med den lägsta grundvattennivån i historisk tid ungefär så blir vatten plötsligt en bristvara. Man hör ju hur det snackas om "bevattningsförbud" och "var rädda om vattnet" och tänker möjligen att "mhm," och sen fortsätter man skala potatis under rinnande vatten. Det berör liksom inte så länge det rinner.

Men.

När den där vattenstrålen blir svagare och svagare och frustrationen över att vattenpumpen inte funkar som den ska övergår till insikten om att vattnet i brunnen faktiskt inte räcker upp till slangen - då omvärderar man en del.

Paniken när tanken på att vattnet faktiskt kan ta SLUT är inte en av de mest angenäma känslorna.

Vår brunn är inte djup, den är bara fyra meter. Men den har en väldigt bra tillrinning och har aldrig ens haft tendens till att sina. Och då har vi ändå 12 kbm pool som vi fyllt i omgångar år efter år. Nivån har sjunkit men återhämtat sig efter några timmar.

Nu sjunker nivån till under minimigränsen om vi är fyra personer som duschar. Än så länge har det visserligen fyllts på under natten igen men bara till hälften av normal nivå...

För ett par veckor sedan monterade vi upp poolen med den naiva förvissningen om att "det är klart det snart börjar regna, det är ju sommar". Den står fortfarande uppställd lika tom. Tror vi ska montera ner den igen. I år är det nog havs- och sjöbad som gäller...

Vad konstigt allting blir när självklara saker i livet inte finns. Man blir.... förvirrad på nåt sätt.

Nästa vecka åker barnen till pappa på två veckors sommarumgänge. Själva jobbar vi hela perioden och det blir lite enklare att spara vatten. Dunkar med dricksvatten fylls på där det finns och duscha kan vi göra i sonens sommarstuga en bit härifrån.

Men sommaren har precis börjat. Och jag är lite bekymrad över vad jag kommer skriva om vatten när sommaren är över.

Regniga, svenska somrar är inte en dålig grej. Egentligen.

torsdag 16 juni 2016

Jag odlar mig

Jag är ju inte precis en passionerad trädgårdsfantast. Mer sorten "jag har en tomt, hoppas den sköter sig"-typen.

På min tomt finns det björkar. Och nån buske här och där. Och syrenhäck som skulle bli en berså men som valde att bli en häck. Och rabarber. Miljarder, triljoner rabarber som nu mäter ca 1,5 meter över havet och jag har inte mer plats i frysen...

Min religion är att det ska vara underhållsfritt.

Varje sommar inser jag att min tomt-trädgård är så ebarmligt tråkig. Den blommar liksom inte. Alla snälla, vänliga människor har upplyst mig om att det beror på att jag inte har planterat några blommor. Kan eventuellt ligga något i det...

Samtidigt VILL jag ju ha det blommigt! Jag blir jätteavis på "alla andra" som har blommor och land och fjärilar och stensättningar och njuter av dofter och färg. Grönt är förvisso också vackert och ibland surrar det förbi nån stackars vilsegången fjäril även här men den landar inte för det finns ingenstans att slå sig ner.


I våras köpte jag lite grejer jag tycker om. En doftschersmin, och luktärtor. Sen hade vi en liten grön pinne med gröna blad som tydligen heter magnolia men som inte vuxit så bra. På tomten har jag ett litet, litet land i vilket jag mulade ner dessa plantor och hoppades på det bästa. Framför mig såg jag ett sånt här ungefärligt resultat:




Har jag sagt att jag inte är så bra på sånt där förresten? Jag är inte så himla haj på hur stora saker blir eller vad som kan stå tillsammans i samma land eller hur det hela kommer bli när det blir om det blir nåt.

Nu växer allting, t o m den lilla, lilla magnolian! Men... det gör även sånt som fanns i det lilla lilla landet INNAN jag glatt grävde gropar för att med kärlek och omsorg tryckte ner plantor i deras nya hem. Sådär på vårkanten innan något kommit upp ser man ju inte riktigt vad som finns och var det finns.

Ser ni den lilla magnolian där nånstans i mitten? Den kommer inte alltid vara så liten....

Såna där småsaker som två stora pionbuskar och en gigantisk plymspiera exempelvis.... Och massa gröna blad vad-det-nu-är och nåt annat.

Ja, JAG vet inte men riktigt såhär ser inte landen som jag beundrar ut...?!
Ni vet säkert hur stor en doftschersmin kan bli? Mhm. Och ett magnoliaträd.... det är liksom bara smalt nertill. När det vuxit upp blir det väldigt, väldigt stort upptill....

Det är ingen bra grej att sätta en markhög planta med rosa blommor BAKOM två pionbuskar för den syns inte då! Och de där i mitt tycke fina, fina växterna med klockformade blommor i olika färger är tydligen självsådda ogräs. Fast jag tycker de är fina. Men de breder ut sig.

Hej lilla doftschersmin! Är du där nånstans under den där andra busken??
Jag har gjort ett självförstörande land där alla växter livet av varandra.

Nu har jag kommit på att det är en dålig grej...


onsdag 15 juni 2016

Kolla vad jag hittade!!!

Nämen!! Asså!! Jösses!!

Jag hittade min blogg...

Eller den har väl kanske inte varit precis borttappad eller så, inte försvunnen eller undangömd heller, den har bara varit på semester. Kan man säga.

Hur ÄR det bara med er? Allt väl? Livet rullar på? Bättre idag än den där dagen då det var sämre? Ligger utan käpp?

Ah... Brabra. I så fall alltså.

Här är det i alla fall bra. För det mesta. Mer eller mindre.

Utan att någon behöver bli chockad så är det avlopp, vatten, trasiga spisar, trasiga bilar (trasig bil menar jag naturligtvis, alla vet ju att en Toyota aldrig går sönder), ömsom vin och ömsom vatten. Fast mest vin. Eller - helst vin menar jag.

Tänkte mest göra en liten marknadsundersökning. Om bloggen kommer tillbaka - kommer nån att läsa den då?

Just checking!

Har precis gått en lång promenad iklädd gympadojjor. Känner mig så galet hurtig!

Nu ska jag äta en Dajm. Bara för att.

Om en stund kommer jag ha ångest.

Lika bra att jag äter den snabbt så jag hinner innan jag börjar ångra mig.

Kram!