Sen hade hon en massa saker som hon inte behövde och som jag plötsligt insåg att jag alltid behövt; tallrikar, kaffekoppar... Och altanmöbler! Jag menar, VEM behöver inte altanmöbler liksom? Eller rättare sagt, det var inte hennes utan hennes sambos och nu skulle ju hennes möbler flytta hem till honom och hans blev ju... bara ÖVER! Ba sådär!
Och visserligen var det inte precis VI som behövde dem men huset vi förvaltar åt son och svärdotter behövde!
Och visserligen blev det en väldans massa omplanering, omorganisering och plötsliga förändringar i körschemat men vaddå, vi kunde ju inte bara SLÄNGA dem!
Och visserligen tyckte jag mig skymta en liten, liten tvekan i blicken på maken när jag sa att VI BEHÖVER DEM, VI TAR DEM, JAJAMEN! men jag tittade bara tillbaka och nickade övertygande så insåg han också att det var en verkligt skitbra grej!
Och visserligen hade han burit möbler hela, hela dagen men det var ju inte så tunga grejer och dessutom hjälpte jag ju till.
Och visserligen fick vi ju kånka iväg de möbler som redan stod på altanen men det var ju inte så långt...
Å nu är de på plats och det blev ju jättebra!
Så a... Nu ska vi bara röja ur köksskåpen här hemma för att få plats med alla tallrikar och kaffekoppar och sen stuva om i källaren för att få plats med alla prylar som maken promt skulle släpa hem; spadar, räfsor och nån slipare och massa trista saker...
Men det tar vi nån annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar