Jorå, jag lever! Även om jag inte hörs så mycket för att... för att... Nämen det har bara inte blivit liksom...
Ibland känns allt bara för mycket. Och ibland blir det så mycket med saker man inte kan förmedla på något vis. Saker som stannar i tankar, göranden och icke-göranden. Periodvis finns det nog ingen som är mer social än jag, för att under andra perioder övergå till att vara fullständigt asocial. Det finns ett mönster där - och det är ungefär vid den här årstiden jag landar i period två. Jämt.
Mellanperioden mellan vinter och vår - januari, februari, mars - är bara en väntan på något annat. Ungefär så.
I vanliga fall tycker jag att tiden fullkomligt rusar iväg men just nu står det precis still. Känns det som. Ända tills jag slänger ett öga i almanackan och inser att jag bara har en månad på mig att fixa miljarder saker för att flytta till mitt hus i skogen. Så det är ett bedrägligt tidsstillestånd! Det bara känns men finns inte. Lurad!
Så, alla ni som skickar meddelanden och är så gulliga och undrar var jag är - jag är! Och jag återkommer. Mitt liv börjar om någon månad eller så. När jag vaknat ur mitt ide.
Häng kvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar