Jag är...
...mamma, storasyster, dotter, kattägare, operativt personalansvarig, förvirrad, slarvig, hustru och fullständigt hopplös. Fast med humor liksom... Typ.

torsdag 16 juni 2016

Jag odlar mig

Jag är ju inte precis en passionerad trädgårdsfantast. Mer sorten "jag har en tomt, hoppas den sköter sig"-typen.

På min tomt finns det björkar. Och nån buske här och där. Och syrenhäck som skulle bli en berså men som valde att bli en häck. Och rabarber. Miljarder, triljoner rabarber som nu mäter ca 1,5 meter över havet och jag har inte mer plats i frysen...

Min religion är att det ska vara underhållsfritt.

Varje sommar inser jag att min tomt-trädgård är så ebarmligt tråkig. Den blommar liksom inte. Alla snälla, vänliga människor har upplyst mig om att det beror på att jag inte har planterat några blommor. Kan eventuellt ligga något i det...

Samtidigt VILL jag ju ha det blommigt! Jag blir jätteavis på "alla andra" som har blommor och land och fjärilar och stensättningar och njuter av dofter och färg. Grönt är förvisso också vackert och ibland surrar det förbi nån stackars vilsegången fjäril även här men den landar inte för det finns ingenstans att slå sig ner.


I våras köpte jag lite grejer jag tycker om. En doftschersmin, och luktärtor. Sen hade vi en liten grön pinne med gröna blad som tydligen heter magnolia men som inte vuxit så bra. På tomten har jag ett litet, litet land i vilket jag mulade ner dessa plantor och hoppades på det bästa. Framför mig såg jag ett sånt här ungefärligt resultat:




Har jag sagt att jag inte är så bra på sånt där förresten? Jag är inte så himla haj på hur stora saker blir eller vad som kan stå tillsammans i samma land eller hur det hela kommer bli när det blir om det blir nåt.

Nu växer allting, t o m den lilla, lilla magnolian! Men... det gör även sånt som fanns i det lilla lilla landet INNAN jag glatt grävde gropar för att med kärlek och omsorg tryckte ner plantor i deras nya hem. Sådär på vårkanten innan något kommit upp ser man ju inte riktigt vad som finns och var det finns.

Ser ni den lilla magnolian där nånstans i mitten? Den kommer inte alltid vara så liten....

Såna där småsaker som två stora pionbuskar och en gigantisk plymspiera exempelvis.... Och massa gröna blad vad-det-nu-är och nåt annat.

Ja, JAG vet inte men riktigt såhär ser inte landen som jag beundrar ut...?!
Ni vet säkert hur stor en doftschersmin kan bli? Mhm. Och ett magnoliaträd.... det är liksom bara smalt nertill. När det vuxit upp blir det väldigt, väldigt stort upptill....

Det är ingen bra grej att sätta en markhög planta med rosa blommor BAKOM två pionbuskar för den syns inte då! Och de där i mitt tycke fina, fina växterna med klockformade blommor i olika färger är tydligen självsådda ogräs. Fast jag tycker de är fina. Men de breder ut sig.

Hej lilla doftschersmin! Är du där nånstans under den där andra busken??
Jag har gjort ett självförstörande land där alla växter livet av varandra.

Nu har jag kommit på att det är en dålig grej...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar