Diem perdidi – Jag har förlorat en dag

Igår var det årets Luciatåg i Nöbbele kyrka. Ett av de vackraste jag hört och sett faktiskt med en fantastiskt duktig kör. Så det var klart vi skulle dit.

Det är en bit att köra och jag ville vara i god tid innan det började klockan 15.00. Så vi kom iväg i god tid och landade vid kyrkan redan halv tre.

Visserligen var jag aningen förvånad över att det inte kommit några fler bilar - tidigare år har det ju varit precis fullt! Och borde man inte tänt lamporna i kyrkan åtminstone en halvtimme innan det skulle börja...?

Eftersom svägerskan sjunger i kören ringde jag min bror, mest för att kolla när de skulle dyka upp...

"Hej, vi är här nu, när kommer ni?"

De där sekunderna av tystnad som följer ett glatt konstaterande med efterföljande fråga kan ibland kännas... jobbiga. Upplevelsen av att något inte stämmer, ni vet.
Det inledande svaret gjorde inte saken bättre;

"Men Lena - för faaaaaan...."

Mhm.

Luciat började klockan 18.00.

Jahapp. Tre timmar för tidigt. Grattis till mig. Brorsan och hans familj var på barndop med hela svägerskans släkt. Inte mycket till undsättning att hämta där let me tell ya... Som tur är har jag ju fler bröder och istället för att köra hem igen valde vi att avlägga en oplanerad visit hos en av de andra. Det kändes lite för långt att köra hem igen.

Vad som möjligen stör mig lite, lite är att ingen verkade speciellt förvånad. De var mest... suckande och mumlande möjligen. När de skrattat klart alltså.

Vi var på plats igen i god tid innan klockan sex. Då var det betydligt mer av både bilar och folk som samlats och allt kändes mer rätt på något vis - inte minst var lamporna i kyrkan tända.

Och det var vackert. Så otroligt vackert. Sonen tittade på mig och suckade ljudligt över mitt ständiga tårflöde i sådana sammanhang, sjönk ner en bit i kyrkbänken och himlade med ögonen. Tja...

Noterade också att tystnadsplikt mellan syskon inte är en hederssak - alla visste att vi varit där i väldigt, väldigt god tid. Undrar vem som skvallrat...?

Med tanke på att mitt planerade schema för gårdagen sprack ganska ordentligt och att tre timmar plötsligt försvann så är kvällen fullmatad istället. Allt som inte blev gjort igår ska göras idag.

Tre timmars försprång ger inte alltid tre timmar över. Tyvärr. So lets go.