Packad i helgen?

Nästa helg får jag nyckel till huset i skogen...

Denna helgen... kan kanske vara bra att lägga på de där kartongerna som står snyggt ihopslagna i förrådet? Borde nog veckla ut dem i alla fall, börja fylla dem med bohagssaker och förbereda mig lite...

Mhm.

Jag började faktiskt igår. Vek ut en låda efter konstens alla regler och stoppade ner alla julsaker i en och samma kartong. Eller, rättare sagt, jag stoppade ner alla SMÅ kartonger julsaker i en STOR kartong och sen sorterade jag böcker. Det fanns sju icke uppackade kartonger med böcker och jag fick börja rensa lite.

Idag har jag ont i ryggen.

Varför sätter jag inte lite fart? Enkelt.

Under en månad har jag två parallella boenden. Jag har kvar min lägenhet, jag har ett hus i skogen. Huset i skogen skall genomgå lite ansiktslyftning i form av färg och tapeter. Bra att kunna fixa sånt medan huset är tomt. Alltså - bo här, rusta upp där. Ett par veckor.

När jag så tänker lite så inser jag ju att OM jag ska kunna packa ner nuvarande bohag för vidare transport till nästa ställe så MÅSTE jag göra det nu - för kvällar och helger närmaste veckorna kommer tillbringas bland tapetrullar och spackelhinkar. Å andra sidan så tänk om jag råkar packa ner något jag BEHÖVER kommande veckor! Och så ska jag behöva rota och leta i kartonger och bli irriterad och allt blir såååååå jobbigt... För risken att jag exempelvis behöver vitlökspressen FINNS ju. Även om oddsen för att jag ska ha tid att laga mat som kräver pressad vitlök är hyfsat små så VET man ju inte.

Det är ett år sedan jag flyttade sist. Livet bland kartonger är ingen jättehit. Jag drar på det, skjuter upp det och tänker att "det ordnar sig". Grejen är att det ordnar "sig" inte - det är jag som ska ordna. Har jag kommit på.

Så. Helgen är räddad. Jag ska packa saker i kartonger. Övriga planer för helgen blev ändrade så jag har inga ursäkter alls. Hur mycket jag än letar...

Fast imorron ska jag med sonen till optikern och hämta glasögon. Och då måste jag nog stanna till och köpa tapeterna till vardagsrummet. Och då kanske jag inte hinner packa så mycket. För sen ska sonen till pappa och sen är dagen nästan slut...

Vi får se hur det blir, helt enkelt. Vi får se hur det blir...