Spraydöden

Lovade sonen att sluta röka. Det är läge för det, känns det som. Så...

Började dagen med att kedjeröka upp de cigaretter som fanns kvar i asken. Fyra var det nog. Höll på att kräkas efter det. Tänkte att jag aldrig ville röka mer i hela mitt liv och blev glad när jag kom på att jag inte behöver det heller! Bra grej.

Sen gick det rätt bra. Jag åkte till jobbet, jag jobbade - och så blev jag röksugen. Men det gick över. En stund. Sen blev jag röksugen igen. Kom på att det faktiskt FINNS hjälpmedel, även om jag i princip inte känner att jag vill använda dem. Förra gången jag provade på att sluta röka gick det jättebra utan. Men den här gången kändes det inte likadant.

Kollade runt lite - får ont i magen av nikotintuggummi. Plåstren kliar. Sugtabletter är äckligt. Men... spray? Spray! Det funkar nog!

Åkte och köpte spray. En sprayning i munnen vid röksugenhet. Verkar hur enkelt som helst.

Läste hur man gör och väntade på att bli röksugen igen. Väntade... och väntade... hm... NU! Nu minsann, kände jag inte lite, lite röksug? Jomenvisst! Fram med sprayen vettja.

En tryckning.

Jag trodde jag skulle dö. Tveklöst.

Det stod att man inte fick andas in eller svälja på några sekunder när man sprayat. Jag var vääääääldigt noga.

Grejen är att jag läste inte om den brännande smärta som skulle uppstå i hela munnen. Inte heller om att man skulle hicka var tredje sekund eller att tårarna skulle börja forsa, eller att även om man väntade i flera sekunder så när man väl sväljer så känns det som att svälja en majbrasa...

Först när jag hämtat mig från storkningsattacken läste jag om det.

Stackars VVS-chefen i rummet bredvid mitt trodde jag fått någon form av dödsbud eller nåt och hade brutit ihop. Jag fick inte fram ett ord, tårarna sprutade och jag hickade och hickade och höll på att skratta ihjäl mig samtidigt.

Är inte säker på att spray är den bästa lösningen längre.

Men jag ska ge det en chans till. Om jag nu någonsin blir röksugen igen vill säga...