Det gick inte. Trapphålet passade förvisso men inte resten av huset. Väggar, tak, trappa och allt annat var... fel. Hur vi än gjorde så insåg vi att det skulle bara inte gå. Sängen kom inte upp för trappan.
Kärleken är inte så våldsamt uttrycksfull av sig när det kommer till humör, men som han uttryckte det hela; "det är inte ofta jag blir irriterad men nu... nu är jag nog det..." typ. Ajajaj liksom... Ni hajjar sitsen.
Själv var jag skogstokig. Behärskad men skogstokig.
Fönstret till sovrummet är exakt 120 cm högt. Fönstret till sovrummet sitter typ 3,5 meter upp.
Så.
Med hjälp av en stege kunde det kanske funka? Nu hade vi förvisso ingen stege och det säger sig självt att man inte kan baxa upp en 2 m lång och 120 cm bred säng på en stege 3,5 meter upp så hela grejen var ju löjlig. Egentligen.
Men en kvart senare hade jag kört iväg och hämtat TVÅ stegar i lagom längd (hur jag fraktade dem talar vi tyst om) och ytterligare en halvtimme och ett avhakat fönster senare stod sängen i sovrummet.
Fråga mig inte hur det gick till för jag var så koncentrerad så det har jag glömt nu. Men med stegarna bredvid varandra och ett baxande, hasande och trixande och en sabla tur så befann jag mig plötsligt på insidan av fönstret, kärleken på en stege på utsidan balanserande åbäket till säng och swisch så var det klart.
Ska jag flytta därifrån nån gång så får sängen stå kvar.
Jag lovar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar