Efter en dag av tapetsering, byggstädning, fölsedasfirande av blivande 11-åring en dag i förväg och därtill hunnit köra ett lass prylar känns det att man lever.
Tapeterna i sovrummet räckte - nästan. Fattades bara en och en halv våd...
Bokhyllorna i vardagsrummet passade där jag hade tänkt mig - nästan. Golvet är inte riktigt rakt så det diffar massor av cm för att kunna ha dem som jag tänkte. Efter att ha tjurat ihop i en kvart eller så och kommit fram till diverse lösningar med allt ifrån att elda upp de jävla skåpen till att bygga ben under dem så har vi nog kommit på ett annat sätt att ställa dem på. Eventuellt.
Flyttade det mesta ur köksskåp och badrumsskåp idag. Inklusive alla bestick, vilket vi upptäckte när vi skulle äta pizza. Fanns varken gaffel eller kniv, inte heller något att skära upp pizzan med. Ingen är förvånad...
Nu återstår fortfarande bara det mest spännande momentet; ska sängen gå upp genom trapphuset eller inte? Kärleken har byggt om det lite, tagit bort en bit och gjort det större. Frågan är - räcker det? Spänningen är olidlig. Imorron vet vi.
Håll tummarna.
Före...
Efter...
Trapphus före...
"Vill hon ha upp en säng ska hon ha upp en säng, sågasågasåga..."
Trapphus efter...
Förresten - bör man bli orolig om snickare pratar med sina brädor tror ni? Jag menar, jag känner en viss oro när man hör *sågasågasåga*, *avsågadbrädaåkerigolvetslammer* med efterföljande "där fick du"... Eller när tankebanorna hela tiden ges uttryck av "mhm", "jahaaaaaa" och "jassåååå" fast det bara är snickaren och brädor i rummet...
Kanske helt normalt. Jag vet inte. Men jag funderar ju... Spooky om ni frågar mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar