Hur vet man...

...att livet börjar återgå till det normala efter sommarens låssasliv?

Jooo...

Man kan exempelvis sitta på jobbet och få en exalterad son i luren i örat. Exalterade sonen meddelar att han ska sova hos kompisar, i tält! Helt okej.

Sen ringer han fjorton gånger till. För säkerhets skull. För att påminna om chips, läsk och övriga tältsovarförnödenheter. Han känner sin mamma - man måste ligga på så hon inte glömmer nåt!

Man lovar sonen att åka från jobbet en viss tid för att han säkert ska komma iväg till tältet och hinna leka innan det blir kväll. So far so good - jag kom iväg, tio minuter innan utlovad avgång.

På väg till affären hamnar man sedan i vägarbetskö. Det är vakter med röda flaggor, lotsbilar och en hel arsenal av brinnande asfaltbilar som ser till att man blir stående. En kvart. Väl igenom barriären och med en nätt omväg genom villakvarter och krypkörning kommer man så fram till affären. De tio minuternas försprång är uppätna så man skyndar sig att rafsa efter plånboken... som ligger kvar på jobbet.

Alltså startar man bilen igen och gör samma resa fast i omvänd riktning. Den här gången har vägarbetskillarna valt att stoppa alla bilarna från andra hållet, d v s en ny kvart med röd flagga viftande framför motorhuven.

Sen kör man som en galning, hämtar plånboken som ligger under en hög med papper, kör tillbaka - och KAN man tänka sig! Nu är det återigen första hållet som stoppas av flaggvakten!

Med full respekt för vägarbetarnas arbete och viktiga insatser i infrastrukturen väntar man ju. Gnisslar lite tänder förvisso, men man väntar. Väl? Inte alla. En del, typ som den röda lastbilen med flaket fullt av brädor, gasade upp sig och lämnade kön till förmån för cykelvägen. Förmodligen en sån där kille som var sjuk på teoridagarna i körskolan och som skickade efter körkortsprovet på internet...

Nåväl.

Jag släpptes igenom för tredje gången, gjorde samma stopp vid affären, fick handla det jag skulle och kom faktiskt hem. En timme efter utsatt tid.

Sen fick jag fika hos en vän.

Den behövdes. Både vännen och fikat.

Inatt drömde jag att jag mördade mina barn med en kökskniv och skyllde allt på Lillfisen. Sen vaknade jag av att jag hade dåligt samvete, inte för morden utan för att jag skyllt på honom...

Tror ni jag behöver söka hjälp eller växer det bort?