Få saker väcker insikter om hur bad parent man är som skolstarten...
Den sårade, för att inte säga förkrossade blicken från en djup förorättad femteklassare säger allt. Och den får man alltsom oftast. Exempelvis när vederbörande släpar hem böcker från skolan som skall packas in i snygga omslagspapper och man konstaterar att man glömt - läs inte haft en tanke på - köpa bokomslagspapper...
Naturligtvis gör man allt för att omedelbart rätta till felet. Man är ju inte curlingmorsa för inte. Pappersrulle inhandlades dagen efter. Motivet var väl ett av de fulare, men jag kunde välja på ett rosa papper med kattungar, mintgrönt papper med kattungar och detta jättefula. Jag tog det jättefula... Fult är bättre än ocoolt.
Gjorde min plikt och började packa in bok nr ett igår. Det gick jättebra! Ända tills jag var klar, vände på boken och omslagssidan av tunn kartong såg ut som en väl använd näsduk...
Igår var en sån dag när jag inte ens orkade ta bort pappret igen. Ny förkrossad blick av femteklassaren.
"Jag gör det imorgon bitti" lovade jag.
Idag var det imorgon bitti. Idag glömde jag... Vi vaknade aningen sent och tja...
En ytterligt tjurig, grinig och djupt sårad son hasade iväg till skolan med sina oinpackade böcker i väskan, Men först slet han frenetiskt av den knöliga boken sitt omslag.
Själv sitter jag här med pappersrullen, saxen och tejpen i knäet och väntar hem honom. Jag vet att han inte är hemma förrän vid tretiden - jag kommer sitta här till dess.
Jag vägrar vara en bad parent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar