Microproblem...

Jag har, sedan jag packade upp mina flyttkartonger, haft ett bekymmer som inte varit mitt men ändå blivit mitt på nåt sätt.

Jag har nämligen inte haft någon mikrovågsugn.

Det har varit ett medvetet val eftersom jag A) tycker att det är skitfult med mikrougnar, B) inte har haft någon plats att ställa den och C) ansett det vara onödigt eftersom jag sällan eller aldrig använder den.

Detta kan ju verka tämligen bekymmersfritt problem eftersom jag inte haft någon som stört blickfång, tagit upp plats eller stått oanvänd.

Men.

Jag har en son som är ensam hemma ganska mycket på dagarna. Han måste kunna värma mat. Jag vill inte att han använder spisen när jag inte är hemma eftersom jag vet att han inte kommer ihåg att stänga av den. Frågan är om han ens kommer ihåg att han satt igång den när han, på en tioårings självklara vis, sätter en kastrull på plattan och går för att "kolla lite på datorn". Jag tror inte det.

Så.

Efter mycket tjat och dividerande började jag överväga saken. Detta efter att "någon" sagt att det går att ställa den i köksskåpet, borra ett hål för sladden och VIPS - hela mikron borttrollad.

Idag var jag och köpte den minsta lilla mikrougn som gick att uppbringa. Jag kom hem, skruvade ihop ett skåp som också fick följa med hem och sen packade jag upp kartongen med mikron.

Jag vill inte påstå att jag är någon Einstein när det gäller sånt här med ögonmått och sånt, men jag har fått en egen mätare på jobbet så jag dubbelkollade;

Mätte mikron...

 

Mätte skåpet...

 

 

 

Mhmmmmm.... Eventuellt handhavandefel, eventuellt fattar jag inte men i MIN värld passar inte den micron i köksskåpet... Inte enligt min fina mätare heller.

 

Jag ställde den skitfula mikron på köksbänken, satte mig vid köksbordet och blängde på den och kände att nä. NÄ, jag KAN inte ha den där! Jag kan inte leva med den stående där, hånande och ovälkommen.

 

 

 

 

Så jag började stuva om, riva ner hyllor, flytta prylar och tänka nytt. Ovanpå kylskåpet finns ett skåp - litet men kanske lagom för en liten mikro?

 

Jag mätte och fixade igen och minsann! Skåpet var lagom högt. Förvisso var luckan i vägen men jag är ju inte HELT handfallen - jag har en skruvare! (Nä, det är inte min men jag HAR den).

 

Så jag skruvade helt enkelt bort luckan och baxade upp mikrougnen! Mikrougnar väger i runda slängar 300 kilo, det vet ni va? Åtminstone den jag köpte. Men jag fick upp den, fixade med uttag och grejer och lyckades t o m skruva dit luckan igen!

 

Kan själv!!

 

 

 

 

Så istället för

 

 

blev det

 

 

!!!

 

MYCKET stolt över mig själv lagade jag sedan middag åt sonen som beställt potatismos och köttbullar. Medan maten kokade stack sonen ut och lekte och potatismoset blev kallt. Men vad speeeeelar det för roooooll - vi har ju mikro!

 

Så när han behagade komma in igen så visade jag stolt upp min eminenta lösning i och med att jag skulle sätta upp tallriken i mikron.

 

Men...

 



 

 

Det gick liksom inte att öppna luckan eftersom skåpsluckan var i vägen...

 

Med en attack som av en galen bålgeting slet jag fram den sabla skruvaren igen, fick bort den jefla luckan och nu...

 

Nu står en skitful mikro och glor på mig från sin plats ovanför kylen...

 

 

 

 

Och ja... där får den väl stå då.

 

 

Jag köpte en kaffebryggare också. Känner att jag behöver prova den nu...