Det meningslösa....

När jag så bestämt mig för att faktiskt göra något åt alla extrakilo (och det är ganska många) som flyttat hem på mig under sommaren så ska det naturligtvis inte ALLS gå som jag tänkt mig...

Jag är inte mycket för att springa men jag är ganska bra på att gå fort! Alltså är det en bra start. Gå. Ut och gå. Powerwalka. Äta bättre. Kan vara rätt bra på det också om jag bara vill. Bra kombo, inte sant?

Mm. Det kan man tro!

Gjorde ett par trevande försök. I sandaler. Glömt köpa skor...

Köpte skor! Dyra, fina märkesskor minsann. Inte min grej men jag GJORDE det. Å så skulle jag då sätta ihop det här; skor, powerwalk och nytt liv. Gick drygt tre km i rask takt. Skorna kändes sådär. Fick ont i fötterna men det är nog bara ovanan efter en sommar i sandaler och högklackat. Halvvägs kände jag att något blev väldigt fel i ena halvan av baksätet och ner i benet - typ väldigt slö kniv som skär ett långt snitt fast inuti liksom. Detta spred sig till höfter och hela bäckenbenet och självbevarelsedriften gjorde att jag provade springa istället. Då gjorde det inte alls lika ont. Så... jag sprang lite. Fast jag inte tycker om det.

Idag kan jag knappt röra mig...

Klämde väl nån jäkla nerv nånstans och hur jag än joxar och drar och stretchar och vrider så släpper det inte! Kan knappt sitta, gå eller stå...

Så.

Idrottsskada.

Och nu då...?

Köpte en chokladbit i ren frustration.

Och ja, jag åt upp den! Medan jag mordiskt betrakta mina svindyra skor. Sue me - I don´t care! :(