Liggandet...

Det har genomförts en gigantisk undersökning som räknat fram hur mycket - eller lite - vi ligger med varandra nu för tiden.

Bortsett från att jag är fascinerad över att undersökningen gjorts alls är jag minst lika fascinerad över vilken jättegrej resultatet blev - det har ventilerats i TV, radio, press och vid fika- och köksbord överallt. 3,8 gånger i månaden är tydligen ett "dåligt" resultat - sämre än på 60-talet. Och nu pratas det hej vilt om varför vi inte ligger mer.

Jag hörde någon radiopratare som t o m undrade om det kunde bero på att vi är fulare nu än på 60-talet...

Egentligen förstår jag inte varför man ens ägnar tid och resurser åt en sådan undersökning alls - det finns väl betydligt viktigare saker att analysera än hur ofta vi får ligga. Prova varför ungdomar inte orkar med sin vardag utan lyckopiller, varför självmordsstatistiken ökar och varför det mentala hälsotillståndet i landet inte är på topp istället. Kunde varit lite intressant. Jomen jag vet, man undersöker sånt också, men vad händer efter sådana undersökningar?

Det konstateras att samhällsklimatet är uruselt och - sen då?

Allt det här hänger ju ihop.

Sedan 60-talet har vi aktivt arbetat för en utveckling som landat i ett samhälle där vi bara "finns". Det är inte längre människor som styr levandet, det är teknik, yta och prestationskrav. Vi är hänvisade till att leva i en tekniskt uppbyggd låssasvärld som inte finns där ena delen skall jobba ihjäl sig för att klara att leva upp till kraven som en sådan värld ställer, den andra delen får inget jobb alls och stängs ute. Människor står inte längre i fokus, allt handlar om hur man på enklaste, smidigaste vis skall kunna fångas och plockas upp i den här världen utan att hinna tänka och ifrågasätta. Vi mår inte bra! Hur svårt ska det vara att förstå en så enkel sak?

Generaliserar lite här men ni hänger med i grundtanken.

Tidningarna ägnar hälften av sina websidor åt att berätta för oss om hur vi ska se ut, hur vi ska hålla gnistan tänd i våra förhållanden och hur viktigt det är att vi ligger med varandra. Energin och tiden som går åt att bara läsa rubrikerna motsvarar förmodligen ett halvt ligg. När man läst ingressen inser man snabbt att man varken orkar, vill eller kan leva upp till allt som förväntas och att man glömt i vilken låda raffset och stayups ligger, slår igen datorn och värmer en micromiddag istället... Äta är trots allt ett behov vi tillfredsställer, även om vi inte gör det heller med någon vidare kvalitet. Småbarnsföräldrar som har svårt att få tid åt varandra uppmanas till "Bolibompa-sex". Det betyder att man sätter barnen framför barnprogrammen och smyger ut i tvättstugan... Plötsligt blir Bolibompasignaturen något ångestframkallande - makaronerna kokar på spisen, det piper i mobilen, maillådan plingar och dagens post är inte ens öppnad och om en halvtimme ska ungar köras till aktiviteter och spinningpasset börjar klokan sjuuuuuuuuu!!!!!!!! Men kom älskling, vi hinner - det är inte snabbmakaroner utan koktid 7-8 minuter?

Vi lever inte i ett ligg-vänligt samhällsklimat. Vi lever i ett samhällsklimat där även liggandet blivit en stressfaktor som uppenbarligen måste hinnas med men som ingen orkar.

Nu vet vi det.

Det är nu det blir intressant - vad ska vi göra åt resultatet?

Kanske stänga av datorer, mobiler och TV, skita i alla goda råd om hur man ska se ut, hur man ska göra och hur man blir och gör en lycklig sängkammarpartner och helt enkelt börja diskutera livskvalitet?

Nä, inte vet jag. Det var bara ett förslag...