Eftersom min värld inte längre består av en slottspark till trädgård (nä, det hade jag inte innan heller men nästan) funkar det inte att bara öppna dörren och släppa ut hunden på mornarna. Nä, numera måste jag klä på mig, koppla hunden och gå ut. Med henne. På promenad... Klockan mitt-i-natten runt sju. Inte för att hon kräver utgång klockan sju, därtill är hon alltför morgontrött, men det är då jag fått den osmakliga vanan att vakna numera. Senast.
Sen får man göra om den där promenaden flera gånger om dagen. Jag börjar bli rädd att jag totalt tappat mitt rätta jag och att det ska jämställas med någon form av motion. Hemska tanke...
Jag jobbar rätt hårt på att försöka lära Lillfisen att man inte får eller kan stå i duschen i en halvtimme med vattnet på varmast möjliga bara för att det är skönt. Numer funkar det inte längre att slänga in en extra vedpinne i pannan och vattnet kommer inte ur egen brunn, om man säger så.
Lillfisen lever lite som när vi är på semester. Han glömmer alla regler som finns och ägnar huvuddelen av dagarna åt att vara ute och cykla med sina kompisar.
"Du måste stänga av TV och dator när du går ut, släcka lampor, plocka undan efter dig och inte ställa skorna mitt i hallen" säger jag.
"Jahaaaaa...." säger han, mycket förvånat, ungefär som "va, här också?"
Men när jag kommer hem står TVn och datorn på, det ligger glasspapper överallt, står disk i hela hans rum och alla lampor lyser. I min ljusa soffa ligger ett halvsmält chokladkex...
"Glömde du?"
"Aaaa... Men jag duschade bara en kvart så jag vänjer mig nog!"
Bra. I den här takten kanske vi är nere på tio minuter med lagom varmt vatten innan jag går i konkurs!
Det där med att laga mat till en och en halv person istället för fyra, fem är nästa moment som verkar ta tid att lära sig. Min oförmåga att tänka om gör att vi äter samma mat flera dagar... Det känns lite ospännande om ni frågar mig.
Omställningsfasen är inte över. Men det tar sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar