Maror....

Det är ju ett himla springande nu för tiden. Alla springer. Går man ut med hunden så är det bara en tidsfråga när någon kommer flåsande i nacken på en och rusar förbi så man välter av vinddraget.  Hela fäjsbock är fullt med statusuppdateringar i form av springappar som talar om att den och den sprang en mil på en kvart och sånt. Jag har ingen sån app. Den gör ingen nytta här. Men när jag ser alla andras blir jag lika trött som om jag sprungit den där milen själv...

Jag har vänner som springer lopp! Typ med tävlingsnummer på magen och sånt.... Det är sant! Sen lägger de upp bilder på sig själva där de ser ut som fräscha filmstjärnor när de kubbat ett maraton... Livet är inte rättvist - jag som ser död ut bara genom att gå ut till bilen.

Alla håller på och tränar i nåt hälsosamt syfte och frågar mig om jag ska med! Det är s k "motionslopp" hit och dit och "hur enkelt som helst, du behöver inte ens springa om du inte vill, du kan gå!"

För mig skulle det vara höjden av pinsamhet, att anmäla mig till en springtävling och gå i mål... Dessutom skulle jag förmodligen inte ens orka det utan ambulans och hjärtstartare.

Nä, springgrejer får nog vara för min del, hur avundsjuk jag än blir på alla som gör det. För avundsjuk blir jag. Jag vill också vara sådär cool och ha appar som säger att jag klarar ett maraton utan att ens behöva vätskepåfyllning.

Å andra sidan har jag en tagg i nyckelringen till gymmet! Undrar om den fortfarande funkar, jag hoppas det - den kostar mig 200 spänn i månaden för att få glänsa där...

Jag orkar bara inte åka och köpa mig ett par träningsskor.