Ursäkta - sa jag att ingenting händer i mitt liv?
Jag gjorde det va?
Mhm.
Så dumt.
Det händer en hel del faktiskt. Dessvärre händer bara sånt som inte ska hända och inte sånt som borde hända...
Jag känner mig själv. Jag vet att jag har en ganska fullbokad period framför mig som startar... ungefär... nu.
Därför var jag lite duktig igår - jag bestämde mig för att börja använda googles eminenta kalender. Noteringar här och där, blipp i telefonen när saker ska hända - eller helst innan de ska hända - och hur svårt kan det vara sen? Rena barnleken! Ingenting kan glömmas, ingenting ramlar bort!
Perfekt!
Det höll inte ens ett dygn...
Googles idiotiska kalender håller nämligen inte reda på saker som man inte skriver in. Urkass.
Rent hypotetiskt; råkar man glömma att skriva in att det ska vara utvecklingssamtal i sonens skola klockan 15.00 så piper den inte! Piper gör telefonen bara när sonen ringer, 20 minuter innan samtalet skall börja, och undrar när man kommer...
Jag har 40 minuters bilväg hem, har jag sagt det?
Lappen med tiden hänger på kylen. Jag har t o m skickat meddelande till barnets far om dag och klockslag. Det hjälpte inte...
För ett tag sedan glömde vi mellansonens tid på lasarettet. Vi tog fel på dag. Båda två. Samtidigt.
Det enda jag säkert vet är saker som återkommer hela tiden; varje måndag blabla, varje onsdag yadayada... Sånt skrev jag upp i kalendern! Bara för att det gick att "upprepa" händelser som återkommer.
Smart drag!
Jag är så korkad så jag inte ens tänker be om ursäkt. Jag kan inte hjälpa det.
Hej barnavårdsnämnden - vad vill ni...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar