"Mot stjärnorna genom svårigheter"...
På ett plan känns det som att allt bara kan bli bättre, på ett annat att det kan nog inte bli bättre än såhär...
Jag är förvirrad!
Ungefär samma känsla som när jag var med kompisarna på julmarknad i söndags. Julgranar, glögg och pepparkakor i en salig blandning med julmusik, blommande rosor i rabatten, plusgrader och regn...
Det blir kulturkrockar i mitt inre väsen. Men det var trevligt! Och jag handlade. Lite...
Mellansonen är inte bra alls. Men han försöker. Vi försöker. Och kanske lyckas vi väldigt snart. Förra veckan kändes det som vi hade lyckats väldigt bra. I helgen ramlade vi ner hela vägen och lite till. Där kan det just nu bara bli bättre.
Det, i kombination med resten av livet, är inte bara en kulturkrock i mitt inre väsen utan mer en frontalkrock mellan en fullastad timmerbil och en massiv bergvägg. I 120 km.
Att man kan vara så olycklig och lycklig på samma gång borde vara helt omöjligt.
Jag kan nog upplevas som aningen lynnig för närvarande. Allt beroende på vilken halvtimme av dygnets 48 man talar med mig. Det är tvära kast i måendet. Jag ber om ursäkt, men det är mycket nu...
Började i alla fall mitt nygamla jobb i fredags! Det är bra! Om inte annat kan jag ta ut massor av aggressioner på min chef och mina arbetskamrater - de får ta det. Nåt får de minsann hjälpa till med...
Igår var det innebandyträning. Jag körde dit sonen utan klubba, vi glömde den. Och vattenflaskan... Han var så trött så han somnade i bilen på väg dit. Jag kände att jag lätt hade velat göra detsamma.
Nån idiot sköt en paintballkula i min vindruta igår också. En blå. Hade lätt kunnat köra av vägen om den träffat lite längre åt mitt håll. Skulle ringa och polisanmäla det hela. Det var 16 minuters väntetid i telefonkö. Jag hade inte tid att vänta... Ska försöka idag igen.
Snart är det advent! Bästa, mysigaste tiden på hela året...
Det blir det i år också! Visst blir det...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar