En dag som bitch!

Vissa dagar är jag så extreeeeeemt otrevlig! Vissa dagar kan jag vara så grinig, sur och bitter så jag lätt kunde hamna under begreppet bitch utan att ens anstränga mig.

Idag var en sån dag. En sån där när jag bara inte ORKAR vara trevlig, tillmötesgående eller ens social.

Inte för att jag gillar att vara det, trivs med det eller på något vis är omedveten om att jag är det utan bara för att alla miljarder omständigheter som hela tiden krånglar i mitt liv måste göra det samtidigt. I´m only human, don´t put the blame on me.

Alla omkring mig mår dåligt. Alla är arga på mig. Alla tycker att jag gör fel hur fasen jag än gör. Eller att jag HAR gjort fel i hela mitt liv. Att det är mitt fel att alla mår dåligt. Och vad jag än säger så säger jag fel och får massa skäll och skit och alla använder mig som nån sabla sophink för sitt eget mående. Detta har pågått en längre tid och nu är jag marinerad i dåligt mående, negativa tankar och i total avsaknad av positiva vibbar sedan så länge jag minns tror jag.

Och nånstans måste jag ju ta ut det, eller hur?

Just idag råkade det bli tjejen som ville gå före mig på affären. Affären där jag landade efter en skitjobbig dag på jobbet, jag ligger efter hur mycket som helst, var tvungen att stanna och handla (ett måste som inte står högt i kurs ens i vanliga fall) och travar in på affären. Vet inte vad jag ska köpa eller vad som behövs, orkar liksom inte planera. Slänger ner en massa mat, en trave tulpaner och ställer mig i kön till kassan. Känner att "kommer jag inte härifrån NU så stryper jag nån" och börjar lägga upp mina grejer. HÖR hur nån spacklad fjortisbrud bakom mig försöker påkalla uppmärksamhet genom att hundra gånger upprepa "excuse me excuse me excuse me excuse me excuse me" men låssas som jag inte hör nånting. Till slut puttar bruden på mig och jag blänger mitt värsta bläng på henne och hon säger "can I please pass you, I only have...." åsså nån jäkla påse halstabletter.

Jag vill säga att "NEJDETKANDUINTEFÖRJAGVILLHEMOCHJAGHATARSÅNADÄRHALSTABLETTEROCHGILLARINTEDIGHELLEROCHLÄGGAVFÖRFAN" men även jag har gränser så jag blänger fram hela den där meningen och säger iskallt medan jag himlar med ögonen och suckar från tårna och väser "OKEJ!!!!" Bruden går före mig och jag måste alltså inte bara vänta på kunden innan, kassören som ska byta rulle och sen byta personal. JAG HAR OCKSÅ ETT LIV OCH VILL HEM.

Jag får inte ens dåligt samvete över mitt uppförande.

Åker därifrån till nästa butik för att köpa vin. Jag kliver in och kassörskan ropar - skriker - HEEEEEJ! över hela butiken när jag kliver in. VARFÖR DÅ???? Jag nickar så avmätt jag kan och mumlar "hej" och tänker att kommer det nån och frågar om jag vill ha hjälp går jag bara härifrån.

JAG vet inte varför det blir såhär. Jag vet bara att vissa dagar ska jag undvika att möta människor alls.

Jag tänker inte skämmas en minut. Om alla andra ska vara dumma ska jag också vara det.

Imorron har det nog gått över.