Fruktstunder

Det här med ständiga årsskiften och återkommande nystarter ni vet? Att man tänker att allt som inte funkat de senaste 25 levnadsåren ska funka nu, för nu känns det bra? Alla de där andra gångerna funkade ju inte för att det var dåligt läge och sådär men NU, NU minsann! Motionen kommer igång, kilona rasar av en, man blir pigg som ett piggsvin och fräsch som en nyponros och allt det där. För det är ju nytt år ju. Allt snack om att allt handlar om att ha rätt inställning är lögn - jag har rätt inställning hela tiden å har inte gått ner ett hekto.

Jag har insett problemet, nu tror jag att jag fattar varför det inte funkat tidigare.

Man måste göra det SJÄLV!!! 😝

För att få upp flåset måste man träna s j ä l v... För att gå ner måste man - ve och fasa - äta m i n d r e.

Dessutom nyttigt helst. Å grönsaker och spygröna smoothisar med äckel-päckel i. Man måste "ta hand om sig" eller nåt sånt.

Joooobbbbiiiiigt!

Så känner jag just nu. Allt är så jooohooobbiiiigt. Det är joooobbigt att ens tänka på att behöva röra på sig! Kallt, halkigt och mörkt. Planera mat, logga vad man äter, ha koll på portionerna, göra ständiga avvägningar, tänka precis HELA tiden - ööööörk!

Idag skulle jag göra det lätt för mig, blev ändå inga rester kvar från middagen igår så istället för matlåda tog jag med mig frukt.... En klemmis, några vindruvor, ett äpple. Lunch klockan 12. Klockan ett var jag så hungrig så jag ville gråta. En mycket snäll och omtänksam arbetskamrat förbarmade sig över mig och gav mig en banan. Det var knappt att jag orkade skala den men med darrande händer lyckades jag klämma i mig den så jag höll mig upprätt tills jag kom hem.

Sen vräkta jag i mig tre portioner middag.

Någonting säger mig att balansen inte är helt okej. Det är något som är fel här. 

Ska bara komma på vad. 😒