Boende...

Jag bor i två rum och kök. Med kakelugn. Och barn. Och hund. Och hundens alla fästingar.

Jag kunde bott i tre rum och kök för ett par hundra till i månaden. Utan kakelugn.

Därför bor jag trångt...

Det funkar nog. Med bäddsoffa som inte går att sova, sitta eller ligga i och som jag i princip aldrig kommer orka bädda upp så funkar det nog. För jag längtar redan till vintern när jag ska elda i kakelugnen, sonen får grilla marshmallows och jag kommer smälla av utav värmen. Jag vill ha det kallt när jag ska sova... Men jag längtar.

Sonen hade två kompisar på övernattning natten till idag. Tre ungar, hunden och jag - en trea hade suttit fint. Men kakelugn liksom...

Kanske är det inte alltid så bra att bara fatta beslut utefter känsla. Kanske hade det ibland varit bra om jag tänkt mer praktiskt, mer funktionellt? Hahahahaaaaaa - jag bara skojar! Det vet vi ju alla att det aldrig kommer hända.

Jag hade kunnat bo i en etta med kokvrå med alla tre sönerna, hunden och hundens fästingar, bara det funnits en kakelugn! Hade det varit fyra meters takhöjd, stukatur och såpade golvtiljor hade jag kunnat klämma in hela släkten i ett rum och kök.

Mhm, jag vet. Jag är inte klok.

Men jag har kakelugn. Då behöver man inte vara klok. Då kan man bara ge sig hän och njuta av tillvaron...

Bortsett från kakelugnen är allt som vanligt. Jag har skurit av mig tumnageln med en förskärare, plåstrat om en cykelolycka med Simpson-plåster och dammsugit upp en legobit. Jag hoppas det inte var en viktig bit... 12 äckliga fästingar har avlägsnats från hunden och jag har skurat golv.

Livet går inte bara i rosa dimslöjor - även om det är rosakantat mest hela tiden... ;)

Nu väntar jag bara på att mina bästaste tjejer ska komma hit och skölja ner kycklingsallad med lite vin. Livet behöver ventileras och bättre sätt än så finns inte. Jag började redan igår med en annan bästa, så jag vet.

Kära vänner - vad vore jag utan er? <3