...när man hör något och först inte egentligen tänker på vad man hörde, utan först senare förstår vad det är man hört - det är då innebörden går upp för en. Ett ord, en detalj, ibland bara utslängt i förbifarten.
Å ibland kan sånt vara ganska jobbigt...
Fast... man kan ju ha missförstått saken också. Kanske inte förstått alltihop på riktigt. För om jag har det så vet jag inte om jag tycker om det.
Det naturliga i sådana situationer är ju att fråga, eller hur? Men om man inte vill veta svaret? För om det är som man tror kan det innebära att man måste deala med saker man inte vill och tja... Ta ställning och sånt. Bli besvärlig, fast det är det sista man vill.
"Om det nu är så, hur ska jag förhålla mig till det"... typ.
Jag gillar inte sånt.
Det kan göra mig sömnlös...
Jag måste missuppfattat alltihop. Hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar