Ad notam

Det finns några saker som är så uppenbart fel i mitt liv men som jag ändå inte gör något åt. För mig är det obegripligt egentligen - det hade varit så enkelt att rätta till. Meeeeeeen... nä.

Exempelvis går jag aldrig och lägger mig när jag ska. Inte när jag är själv hemma i alla fall. Har jag sällskap av Kärleken så går vi visserligen och lägger oss i princip innan barnprogrammen är slut för han är inte som jag - men annars... Jag kommer liksom inte säng bara! Sällan före klockan ett. Det bara BLIR så! Det är så mycket småsaker som ska... fixas liksom. Sen har jag en förmåga att njuta av egentiden som infinner sig när sonen lagt sig, jag drar ut på den så länge som möjligt.

Det andra är att jag aldrig blir färdig på mornarna. Jag måste läsa massa tidningar på nätet, dricka massor av kaffe, plocka lite här, fixa lite där, genomföra den vansinnigt trista ceremonin att duscha, klä på mig, torka hår och plocka ihop miljarder saker som ska med när jag kör... Bara en sån sak; varför har jag aaaaalltid miljarder saker som ska med och fixas på vägen?

Häromdagen var jag lite wild´n crazy och bestämde mig för att lägga om mina rutiner och göra saker i en helt annan ordning. Det är inget jag vill göra igen för jag var helt lost hela dagen! Har man viss ordning i kaoset i oräkneligt antal år är det inte så lätt...

Jag måste ha en väl inrutad tankeprocess också. Analysera gårdagen, ladda för innevarande dag och lägga upp strategier (som ändå aldrig håller men det är det där med ramar ni vet. Kontroll liksom. Fast jag aldrig har någon ändå...).

Sen är det det där med mat... Jag har läst att man behöver frukost, lunch och middag. Och mellanmål. Och hur jag än gör, hur jag än tänker och planerar så finns det inte på kartan i mitt liv - jag hinner inte äta så många gånger på en dag! Frukost är dömt från början, äta på mornarna ingår inte i mitt leverne. Lunch kan jag få infall och trycka i mig om jag råkar vara vansinnigt hungrig, men oftast kan jag överse med det också och åka hem lite tidigare.
Middag äter jag förvisso eftersom jag ändå måste laga mat till sonen, men jag skulle lätt kunna glömma det också...

Mellanmål har jag ännu inte fattat grejen med fast jag i perioder har försökt. Att mellan två måltider trycka i sig ett äpple ter sig meningslöst helt enkelt...

Alltså - saker som enkelt hade gjort mitt liv till ett bättre liv (eller hade det?) men som för mig känns som revolutionerande happenings.

Om jag skulle prova en gång till bara för att se vad som händer?

Alltså - Ad notam:

- Lägga mig i tid på kvällarna, även när jag är själv.
- Inte ägna två timmar varje morgon åt oviktigheter utan göra det jag ska och komma iväg.
- Börja äta mat.

Tja... Det kan ju inte bli värre!