Appropå förra inlägget kan jag rapportera att vi just genomlevt - eller snarare överlevt - ännu en natt full av liv och rörelse.
Det började bra. Lillfisen kom i säng i vettig tid, vi lite äldre avrundande med en halv Fanny och Alexander på DVD och gick och la oss när filmen tenderade till att bli suddig.
Då började sonen yla för han kunde inte sova, han fick inte ha Family Guy skrikandes på datorn och han var rädd för andar...
Jag sa att det inte finns några andar - det är mitt jobb att säga så och därtill låta övertygande - varvid en lång, pedagogisk diskussion om huruvida alla TV-program där de ska föra över andar till andra sidan är fejkade eller inte. Jag sa att jag inte visste men att jag däremot var helt tvärsäker på att han fortsättningsvis var strängt förbjuden att glo på skiten i alla fall.
Det hela avslutades med "god natt, sov gott, älskar dig" och löfte om att dörren fick vara öppen men att vi tyvärr inte kunde ha hela lägenheten upplyst av tända taklampor hela natten. Nån måtta får det vara.
Nytt sovförsök. Drömde att alla omkring mig dog och det var ju inte så kul, vaknade igen av att sonen stod vid sängen och förkunnade att han inte kunde sova.
In med honom en gång till, nu förklarandes - eventuellt lite mindre pedagogiskt än första gången - att DET FINNS INGA ANDAR, SPÖKEN, GASTAR ELLER ZOMBIES DET FINNS BARA MASSA IDIOTER SOM TROR ATT DET FINNS! och sen gick den största idioten av alla och la sig igen.
Fast jag tror inte på zombies faktiskt.
Sen började sonen harkla sig två gånger i minuten och jag fick både krupp och magsår på samma gång och sen skulle han gå på toaletten och sen skulle han hämta vatten och varje gång tände han upp alla lampor som fanns och som lyste som en julisol i ögonen. "Måste du ligga och harkla dig hela tiden, vad pysslar du med?" "Ja, det är en reflex..." Mhm.
Nu var klockan i runda slängar ett på natten och jag var klarvaken. Hunden sprang som en osalig ande (hahaha) och låg ömsom under sängen, bredvid sängen, bakom sängen, i sin korg, i soffan...
Drog igång en ljudbok, stoppade hörlurarna i öronen för att utestänga alla störande harklingar, vändningar, vridningar och hundtassande och slumrade lite tills det var dags att kliva upp.
Jag vet inte om ni har det likadant - alla har det kanske såhär - men jag vet att jag inte tycker om det.
Framför allt inte dagen efter.
När man är van att alltid ha ljud omkring sig när man ska sova är problemet att har man inte det så hör man allt annat. Typ harklingar och suck från en son som inte kan sova.
Kan man inte sova när man bor som jag så kan man inte gå upp och göra nåt annat heller - alla ljud och ljuskällor har direktlinje in till sängen och den stackare som faktiskt behöver sova.
Nu ska Lillfisen i alla fall väckas och traska till skolan.
Han får säkert en utomordentligt bra dag. Jobbig men bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar