JAG bestämmer!

Jahaja... Hur går det nu med mitt "återta kontrollen över mitt liv"-projekt?

Jomen tackar som frågar! Det går ganska bra faktiskt!

Möjligen är jag aningen, aningen osäker på VAD det är som går bra, men det känns helt okej. För första gången på väldigt länge har jag ägnat dagen åt att fokusera på vad jag har istället för på vad jag inte har...

Insikten att jag faktiskt inte kan få det precis som jag vill har varit frustrerande. Jag är bortskämd och ganska van att få min vilja igenom i de flesta fall. Men när begränsningarna består av krafter jag inte kan påverka eller göra något åt - jag har försökt - förstår jag äntligen att jag måste tänka om.

Så det har jag gjort och det känns bra!

Allt som varit lite jobbigt och krångligt sista tiden lägger jag nu bakom mig och börjar om fast på mina villkor. Jag tänker inte hålla på och krångla om saker som bara kostar massa energi och förstör något bra - jag lägger ner det helt enkelt. Njuter av det som är bra och bygger på med annat som jag kan välja själv utan yttre faktorers påverkan.

Ett överlämnande i bästa militäranda. "Tack - jag tar befälet. Manöver."

Så, för att fira mitt nytänk shoppade jag lite idag... Belöning är en absolut nödvändighet vad gäller alla vunna utmaningar och vad är bättre än lite soffkuddar, nya lakan och en träningsoverall till sonen exempelvis? Nämen precis, ingenting!

Sen hade jag lite möte och planerade lite kul grejer som ortsborna kommer få ta del av vad det lider, det kommer bli jätteroligt!

Insåg att jag hade fått en inneboende hyresgäst med åtta ben och miljoner ögon, förmodligen den största jag sett dessutom och svimmade lite och grät en skvätt, hyperventilerade och svimmade ett par gånger till innan jag med en superkvinnas krafter lyckades slänga en bit pappkartong över fanskapet och hoppa ihjäl den. Jag är ingen lättviktare precis och jag hoppade många gånger. Sen lät jag kartongbiten ligga kvar tills jag samlat kraft att avlägsna liket tänkte jag.

När sonen kom hem från fritidsgården sa jag därför till honom att INTE röra kartongbiten på hallgolvet för under låg en döing...

Blev aningen, aningen förvånad när han plötsligt hojtade från hallen att "oooooooohhh, det var den största han SETT" och tittade ut; tror ni inte den vidriga saken återuppstått och nu kröp, till synes helt oskadd, ut över golvet????

Eftersom sonen var hemma svimmade jag inte lika mycket som innan utan slet resolut fram dammsugaren och visserligen fastnade den i röret ett par gånger men till slut sa det "slurp" och den var borta. Intet ont anande lyfte jag så kartongbiten och DÄR, stor som en fårskinnsfäll, låg den första utsmetad över golvet!

Det var inte samma - det var TVÅÅÅÅÅÅ!

Osökt rör sig nu mina tankar åt "hur många fler finns det" och jag vågar inte gå och lägga mig.

Det är därför jag skriver ett blogginlägg med massa svammel mitt i natten. Vad gör man inte för att hålla sig vaken?

Hörs vi inte av mer så vet ni.

Det var spindeln som gjorde det...