Röda ladugårdar

För ett tag sedan fick Fru Avensis två nya däck. Igår skulle hon få två till. Jag skulle alltså köra till samma ställe jag var för typ tio dagar sedan - en bilverkstad i en röd lada i skogen.

Innan första däckbytet tänkte jag reka terrängen lite eftersom jag inte visste var verkstaden låg. Jag körde dit nån dag innan, snurrade runt och hittade ingen verkstad alls, jag råkade köra höger istället för vänster. Hamnade på en grusväg med två hjulspår där inga hjul verkade ha snurrat sedan Dacke var ute och levde om. Kändes inte som vägen till en verkstad där mängder av bilar kör hela tiden...

Ringde killen med verkstaden och fick en vägbeskrivning till vänster istället så när det var dags hittade jag direkt. Hur enkelt som helst. Stooooor skylt på väggen med företagsnamn och allt...

Jag kan ha sinne för detaljer, dock inte stora detaljer såsom byggnader, ladugårdar och sånt. Det är liksom inget jag lägger på minnet, noterar eller reflekterar över alla gånger.

Så.

Jag lastade in hunden och storsonen i bilen med avsikt att släpa med dem på en promenad i omgivningarna medan däckbytet pågick. Glad i hågen svängde jag vänster och se där - upp på gårdsplan! Konstaterade att killen med verkstaden inte kommit ännu för dörren var stängd men jag lastade ur hund och son och sa glatt att "han kommer snart". Hunden sprang runt ett par varv och sonen och jag stod där, snyggt lutade mot bilen och väntade. Jag tittade mig omkring lite.

Väldans snygg gårdsplan för att vara framför en verkstad faktiskt! En liten röd bil stod inkörd i en carport i änden, en kärra med ved stod parkerad i ett hörn... Ett stort rött uthus till vänster och en stor lada till höger, precis som förra gången. Men... Bakom uthuset låg ett boningshus. "Jobbigt med boningshus så nära en verkstad med massa bilar som kör" tänkte jag.

Kollade ett tag till innan jag väste till sonen; "Hoppa in i bilen igen. Vi är på fel ställe..."

Ibland upplever jag att min stora son brister i respekt för mig, hans egen mamma. Ibland kan jag tycka att han tar i onödigt mycket när han framför sin kritik. Ibland känner jag att han inte är så snäll som han var när han var liten.

Ibland önskar jag att jag var bättre på att lägga märke till detaljer såsom ladugårdar, hus och skyskrapor. Framför allt med tanke på att ladugården jag skulle till var en helt annan modell, sort och storlek än den jag parkerade framför. Vid närmare granskning ÄR det inte ens en ladugård...

Och kanske, som storsonen uttryckte det, kanske kunde avsaknaden av en gigantiskt stor skylt med texten "Kulebo Bil & Maskin" givit mig en hint om att något var fel.

Verkstaden låg bakom den felande ladugården. Jag hittade den.

Storsonen säger att han aldrig vill följa med mig nånstans igen. "Att stanna på en gårdsplan, släppa ut hunden som kissar på fjorton ställen och sen lasta in oss och köra känns inte okej" menar han.

Han är en känslig typ.