Snuvig är jag till råga på allt. Ni vet, nyser och håller på. Mindre än en vecka sedan jag badade i havet på Norra Öland och nu... eldar jag i kakelugnen och försöker att inte tänka på att det kliar i halsen.
Den fantastiska semesterveckan avrundandes med ett besök av min bästaste vän från gymnasietiden, minst 12 år sedan vi sågs sist. Bättre avslut kunde jag inte önska mig.
Men som sagt - åter i verkligheten, den kommer ifatt hur fort man än springer. Och som bekant är jag inte så glad för att springa så jag får helt enkelt inse fakta och dagdrömma om semestern medan världen kräver sitt.
Det första, stora världsproblemet jag måste lösa är att införskaffa en säng. Jag köpte ju en bäddsoffa av bättre kvalisort när jag flyttade, men bättre kvalisort är en definitionsfråga. IKEA hävdade att det VAR en bättre modell för permanent sovnyttjande, jag håller inte med. Den knarrar. Knarrar - det var ett understatement. Den SKRIKER i protest så fort man andas lite för tungt. SKRRRRIIIIIKGNIIIISSELVRÅÅÅÅLKLIIVUUUUUUUR säger den. Sen antar den formen av en hängmatta i sitt desperata försök att kasta ut mig.
Mitt nattsömn är inte vad den har varit.
Alltså - en säng.
Nästa, i det närmaste oöverstigliga hinder - VAR ska jag ställa en säng??? Som alla vet vid det här laget valde jag två rum och kök med kakelugn istället för tre rum och kök utan kakelugn. Sovrummet är upptaget av en obstinat tioåring som vägrar tänka tanken på att flytta till något större. "Jag trivs HÄR mamma, jag VILL inte bo nån annanstans!!"
Mhm...
Efter mycket mätande och tänkande och i klokt brainstormande med min goda vän i lördags insåg jag att jag kan mula in en 120-säng i vardagsrummet. Det blir trångt men det funkar. Beslut fattades och sänginventering påbörjades.
Ni kanske redan vet vad jag inte visste men blev smärtsamt välinformerad om ganska snabbt? 120-sängar är i princip ett minne blott... Nu pratar vi sängramar. Madrasser finns i 120 men tydligen ska man numera bara ha dem på golvet, eventuellt med fyra fula ben under. Jupp. IKEA har 90, 160 och 180 breda sängramar. De ställen som har den goda smaken att fortfarande saluföra det mått jag behöver erbjuder bara skitfula sängar. Vill inte ha.
Det hela slutade med att jag hade två alternativ - en vit träsäng från Jysk (vilket jag hela tiden haft i huvudet att jag skulle ha) eller en svart metallsäng från min goda vän (vilket jag mycket väl skulle kunna tänka mig att ha också).
Så - svart metallsäng it is och den avhämtas under nästa vecka. Passar bättre ihop med övrig inredning och blir inte lika påtaglig bland bokhyllor och soffa.
Om och när jag någon gång flyttar till ett större boende överlåter jag 120-madrassen till min son och köper mig en vit träsäng 160 bred - tadaaaa! Långsiktigt tänkande - vuxenpoäng på sånt!?
Madrassen planerar jag att införskaffa under den här veckan och därmed förutsätter jag att mitt nya liv med god nattsömn och allt det goda det för med sig infinner sig. Lite bristvara för tillfället, skulle man kunna säga, både sömnen och allt det goda.
För det är tisdag och jag börjar bli förkyld. Skit också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar